Jag är så glad att äntligen få ett möte med Dr Steven Gundry! För ett år sedan, när vi lanserade Växtparadoxen, lyckades vi inte få till en tid att träffas. Nu är det dags för nästa bok – Livslängdsparadoxen. Steven, sann forskare som han är, säger själv att han är som en pojke i en godisaffär, ständigt nyfiken på mer information. Och han delar med sig av resultaten på ett väldigt underhållande sätt. I förra boken kastade han omkull sanningar om hälsosam mat och lärde oss allt om lektiner och hur de orsakar hälsoproblem. Den här gången vänder vi ut och in på ämnet bakterier och får veta hur vi kan påverka vår livslängd och behålla kroppen ung hela vägen – kanske ända till 150!

Vad kan du berätta om Livslängdsparadoxen?
Anledningen till att boken heter Livslängdsparadoxen är att de flesta av oss vill leva länge men vi vill inte bli gamla! Där har du paradoxen.

Under tiden jag gjorde research till Växtparadoxen blev jag också nyfiken på att ta reda på hur jag kan hjälpa många av mina ”supergamla” patienter” som jag har en hel del av. Så i min forskning om livslängden utgick jag från min kunskap från Loma Linda (USAs enda blåzon) och mina patienter för att titta på vilka faktorer som påverkar livslängden. Blåzoner har beskrivits av journalisten Dan Beutner som ”platser på jorden med exceptionellt lång livslängd”.

Kan vi ändra på paradoxen?
Vi börjar nu förstå, och det finns mycket stark forskning på det, att vårt öde och vår ungdom faktiskt är sammankopplad med sorten och mixen av bakterier som bor i våra tarmar. Vi har minst 100 biljoner bakterier som bor i oss, i våra munnar, på vår hud och även omger oss som ett moln. Det är typen av dessa bakterier, föreningen de skapar och deras relation med tarmväggen som avgör hur snabbt eller långsamt vi kommer åldras.

Boken Livslängdsparadoxen är en guide till hur du kan främja den typ av mikrobiom som kommer hålla dig ung och samtidigt ge dig ett långt liv. Vi människor är i princip ett hem för alla dessa bakterier. Om vi ger dem det de vill äta så kommer de hålla huset rent, de kommer städa, renovera, måla väggarna osv.

Det finns en annan grupp bakterier som jag kallar för ”gängmedlemmar”. De har inte något intresse av att ta hand om oss och kastar hellre stenar genom fönstren och skjuter på gatorna. De föredrar helt annan mat, och tyvärr älskar de det vi kallar ”den sorgliga kosten” som mest innehåller raffinerade kolhydrater och massor med mättat fett. Med den kosten gynnar vi dåliga bakterier och alla de tråkiga symtom som vi tror är oundvikliga när vi åldras, vilket inte är sant.

Det är goda nyheter att vi kan påverka bakteriefloran i våra tarmar!
Ja, det är verkligen upplyftande och stärkande nyheter. Vi behöver inte bara stå bredvid och iaktta åldrandet.

Dr Gundry berättar om ett exempel från boken om en kvinna på 102 år som på bara ett halvår blev av med en förödande ledgångsreumatism med förändrade kost- och näringsvanor.

Hur skiljer sig Livlängdsparadoxen från Växtparadoxen?
Det jag vill poängtera med Växtparadoxen är att ju mer vi lär oss att vissa växter inte tycker om oss, desto större chans har vi att slippa hjärt- och kärlsjukdomar. I Livslängdsparadoxen tittar vi på faktorerna som kan ge oss ett långt liv i en ung kropp.

Han berättar att hans efterforskningar visar att en del av de slutsatser vi fått lära oss om Blåzonerna inte stämmer. Till exempel omkullkastar han teorin om att människor i alla dessa områden äter mycket bönor och fullkorn och att det är en anledning till att de lever så länge. Snarare finns det bevis för att bönor och fullkorn inte är en del av kosten i de Blå zonerna (vilket också talar för Gundrys teori i Växtparadoxen eftersom de innehåller mycket lektiner). - Det lilla ris som Okinawaborna i Japan äter är vitt. 85% av deras kost består av lila sötpotatis, som är något av det allra bästa du kan mata dina tarmkompisar med.

I tre av Blåzonsområdena konsumerar invånarna en liter olivolja per person och vecka. Det är ca 10 matskedar per dag.

Ett av mina favorituttryck är ”Det enda syftet med mat är att få i sig olivolja”. Olivolja är jättebra för dig.

Det finns en tredje sak som jag tycker är viktig att påpeka och det är det här med periodisk fasta som är ett väldigt kraftfullt verktyg för att sakta ned åldrandeprocessen.

Han berättar att han själv under långa perioder om året äter en hel dags matranson under ett 2-timmars period och fastar de andra 22 timmarna. Han berättar också om sin vän Dale Bredisen, som skrivit boken ”The end of Alzheimer”, som menar att vi alla borde ha ett utrymme på minst 14h per dag då vi inte äter (varav vi kanske sover 7-8h).

Hur stor roll spelar våra gener in i vårt åldrande?
Dina gener bidrar bara till ditt öde med 8%. Ca 92-94% av allt som kommer att hända dig grundar sig i maten du äter och miljön du lever i. Det vi berättar för våra gener – med maten vi äter och miljön omkring oss – är det som räknas. Vi tror oftast att generna spelar större roll än så, men det är inte sant.

Gundry själv är ett exempel på detta och han har blivit av med alla de symtom och sjukdomar han hade förut och som han trodde var genetiska eftersom hans far hade samma problem. Jag har varken artrit, högt blodtryck eller förstadie till diabetes längre. Även migränen är borta.

Vi har möjligheten att förändra vårt öde oavsett när vi påbörjar processen. Där har du Livslängdsparadoxen! Det är aldrig för sent! Vi har en otrolig förmåga att reparera och återställa oss själva.

Har du ett måtto i livet som du lever efter?
Jag kan inte poängtera det här nog. Min hund vaknar på gott humör varje dag. Det är en fest att få stiga upp! Vi behöver ta in det från djurvärlden som vi har förlorat tack vare att vi tänker för mycket – stig upp och var glad för varje dag du får, säger Dr Gundry och avslutar intervjun med ett leende.