Denise Linn
Healer, lärare och författare till bl.a. Strängar av energi

Mördaren öppnade min inre dörr till energin omkring oss ...

Jag ringer Denise dagen efter USA:s nationaldag. Det härjar bränder i närområdet där hon bor i Kalifornien som gör att hon har svårt att andas, vilket förklarar hennes hesa stämma. Hon ber om att få hämta luft emellanåt men pratar glatt på och vill gärna berätta om sin livsresa, och det är inte vilken livsresa som helst; skjuten av en seriemördare, dödförklarad av läkarna, vägledd av änglar och utomjordingar och mirakulös graviditet är bara några av de milstolparna i hennes liv.

Du verkar ha haft ett väldigt äventyrligt liv ända sedan du var barn, kan du berätta lite om den tiden?
- Jag är uppväxt i ett litet, litet bondesamhälle i USA. Min dröm var att jobba med vetenskap. Mina föräldrar var kemister båda två och jag ville bli marinbiolog. Min mamma härstammade från den amerikanska Cherokeestammen.

Har du fått ditt spirituella intresse från henne?
- Nej, båda mina föräldrar var ateister och hade inget intresse i det andliga. Tvärtom ägnade de, speciellt mamma, mycket tid och energi åt att återta sina politiska rättigheter. Både min mamma och pappa tjänstgjorde under andra världskriget. När min mamma kom tillbaka hade hon förlorat sin rätt att rösta. Det här var en ständig källa till ilska hos henne.

Så var kommer ditt andliga intresse ifrån?
- Jag ägnade mycket tid med min farmor som liten eftersom min mamma inte var psykiskt stabil under stora delar av min uppväxt. Jag är väldigt glad för att jag fick den kontakten med min farmor som var mycket andlig. Hon var astrolog, numerlog och studerade flera av mystikens olika traditioner. Under hela mitt liv har hon citerat ett gammalt talesätt som betytt mycket för mig; The roots of the trees go deepest when the wind is strongest (Trädens rötter når som djupast när det blåser som hårdast.). Och så lade hon till ” Du går igenom starka vindar nu men dina rötter blir djupa.” Jag är så tacksam för dessa ord, de har hjälpt mig många gånger i livet.

Vad var det som hände när du var liten?
- Min mamma var schizofren och våldsam vilket var väldigt svårt att leva med, så hon var på mentalsjukhus i flera år. Under den perioden utnyttjade pappa mig sexuellt vilket gömdes väl för allmänheten.

Du råkade ut för ännu ett trauma när du var 17 år, berätta.
- Ja, jag blev skjuten av en seriemördare. Jag var ute på en tur med min motorcykel och blev påkörd av en bilist. När jag låg vid sidan av vägen och inte kunde resa mig så hörde jag att bilen stannade. Jag var tillräckligt medveten för att kunna tänka ”så bra, han kommer tillbaka för att hjälpa mig”. Han klev ur bilen och gick mot mig. Då hörde jag att han drog ner dragkedjan. Jag tittade upp på honom och såg att han var på väg att skjuta mig. Konstigt nog var jag varken arg eller rädd. Istället kände jag medlidande med honom. Han däremot började darra.

Kanske var det därför du överlevde?
- Ja, jag är den enda av hans offer som har överlevt även om jag var väldigt nära döden. Jag lämnades vid vägkanten tills jag blev hittad av en främling och förd till sjukhus.

På akuten blev du dödförklarad och mirakulöst väckt till livet igen. Berätta om din upplevelse under tiden?
- Jag reste till en plats som var oerhört bekant och så verklig att detta livet (livet på jorden) tedde sig som en dröm. Jag var så lycklig över att vara tillbaka där allt var baserat på kärlek och alla var EN. Det var ett strålande ställe bortom tiden. Halvvägs över en flod av ljus, som jag visste var gränsen för att bli kvar eller återvända, fångades jag och drogs tillbaka med meddelandet ”det är inte din tur ännu, det finns något du ska uträtta först”.

- När jag väl kom tillbaka till livet sa läkarna att det var ett mirakel att jag överlevt men att jag inte skulle leva särskilt länge. Jag var svårt skadad och hade förlorat en njure, en binjure och mjälten. Jag hade ett stort hål i ryggraden och ett plaströr som ersatte delar av aortan. Även magsäcken och tunntarmen var skadade. Jag fick besked om att jag aldrig skulle kunna få barn. Men på något sätt har jag tagit mig tillbaka till ett fullt liv. Jag kan gå och jag har ett barn!

Vad har din nära-döden-upplevelse betytt för dig i livet?
- Jag tror att det var den upplevelsen som öppnade min inre dörr till energin omkring oss, den som urinvånare alltid har haft en känsla för. Plötsligt kunde jag förnimma och känna energi i livsformer. Redan under sjukhusvistelsen kunde jag höra musik som ingen annan kunde höra. Jag hörde träden ge ifrån sig ett ljud, det var nästan som ett vibrerande ljud av all näring som flödade från jorden till träden. Jag kunde till och med höra ljudet av solljuset som absorberades av löven. Jag kunde se detta energiutbyte och började förstå att vi lever i ett hav av energi. I varje ögonblick tar vi in energi och lämnar ifrån oss energi. Dessa upplevelser lade grunden till mitt framtida arbete som healer.

När förstod du att du hade en helande förmåga?
- Under de åren min mamma var på sjukhus fick jag bo hos mina farföräldrar. Min farmor förväntade sig att jag skulle utveckla min intuition. Och jag tror att vad som förväntas av ett barn är avgörande för vilken riktning de kommer ta i livet.

Hur visade hon sin förväntan?
Hon kunde säga ”Denise, lägg din hand här för det värker. Jag vet att du kan få bort smärtan.” Eller, ”Denise, jag hittar inte min anteckningsbok, var är den?”

Du helade dig själv från alla skador du fick när du blev skjuten men efter din återhämtning hände något omvälvande.
- För att göra en lång historia kort, mannen som sköt mig fångades men gick fri. Det lilla bondesamhället jag bodde i frös ut mig och jag flyttade till en annan by och började jobba som diskare. Men jag kände en otrolig tomhetskänsla och hade precis ingenting – inga pengar, inga vänner, ingen familj och ingen mat (jag åt kattmat). När jag en natt väl fann mod för att begå självmord träffade jag på en ung man i parken som var på väg att göra detsamma. Jag pratade honom ur sin plan och mådde samtidigt så pass mycket bättre själv att jag kunde gå hem igen. Det mötet måste ha varit ett ingripande från änglarna och den natten förändrade mitt liv.

- Jag ångrar inget som jag har varit med om. Jag vet hur det känns att ha fysisk och emotionell smärta och livet har gett mig en enorm källa till medkänsla som hjälper mig att hjälpa andra.

Text: Alexandra Jerselius