Erik Jampa Andersson: ”Jag är på en resa utan slut”

Svenskättlingen Erik Jampa Andersson är en karismatisk man med varm utstrålning. Att tala med denna pålästa och kloka författare är både underhållande och otroligt lärorikt. Det är ett nöje att få lansera hans bok Osynliga världar på svenska och lysa upp vägen tillbaka till en mer förtrollande värld där naturen och mänskligheten är sammanvävd.

Hur kom boken Osynliga världar till?

– Jag har alltid trott att tibetansk medicin skulle vara ämnet för min första bok, men det visade sig att den här boken behövde skrivas. Den sträcker sig över områden som jag ägnat större delen av mitt liv åt att studera.

Först var det meningen att boken skulle handla om vad vi brukar mena med ”osedda varelser”, det vill säga andevarelser som naturandar, entiteter med mera. När arbetet med boken framskred upptäckte han dock att de osedda varelser som nämns i gamla texter och kulturer visst syns. Det är bara det att vi nu för tiden aktivt väljer att inte se dem som levande, att det är något vi människor – främst i västvärlden – valt att ta avsteg från, i vår våldsamma strävan mot att bli ”jordens härskare”. Men pendeln svänger, och allt fler är nu villiga att se världen ur ett annat, mer besjälat, perspektiv – att se verkligheten och titta ”bortom” det vi så länge blivit uppmanade att blunda för. Där spelar många av de västerländska andliga rörelser som uppstått på senare tid en stor roll.

– De är mer lyhörda för det som inte syns, och börjar erkänna att vi under en lång tid har avmystifierat världen, samt framhåller de hur viktigt det är att vi utmanar den antropocentriska (människocentrerade) synen och tar till oss en mer animistisk livssyn där allt i naturen är besjälat.

Vill du dela med dig lite av din inre resa till den plats du är idag?

– Jag har alltid varit väldigt intresserad av andlighet, religion, myter och magi, astrologi och tarot. Redan som väldigt ung läste jag böcker om mytologi och skapade mina egna ritualer. När jag var 9 år blev min 12 år äldre bror dödad – en traumatisk händelse som gjorde att jag började intressera mig mer för religionens existentiella sida och eskatologi. En person som haft en mycket stor påverkan och betydelse för Eriks väg är författaren J.R.R. Tolkien och hans texter och böcker.

– De förändrade min bild av hur jag upplevde världen, tände den låga som lyser upp vägen jag fortfarande vandrar. Hans böcker gjorde mig nyfiken på vad det finns mer, bortom de vanliga religionerna och traditionerna. Den processen ledde mig till buddismen när jag var runt 12 år.

Vad var det som lockade så med buddismen?

– Jag kände mig starkt dragen till den medkänsla som buddismen förespråkar, samt att den inte har en gud men vilar på en gudomlig grund. Jag har också haft svårt för religioner som menar att djur inte har själar. Buddismen gav mig en annan syn på det, en som omfamnar djuren och deras betydelse.

När Erik var 13 år deklarerade han för sin familj att han var buddist, och det var den tibetanska riktningen som lockade mest. En hel del fantastiska sammanträffanden, som Erik berättar om i intervjun, ledde till att han studerade tibetansk medicin i åtta år, samt filosofi och rituell konst, på ett buddistiskt universitet. Han har sedan dess arbetat i Nepal och haft en tibetansk medicinklinik i London.

De senaste årens händelser, med bland annat covid, har gjort att hans värderingar och syn på religion och andlighet har förändrats. Han har börjat röra sig alltmer från buddismen. Den utgör fortfarande en hörnsten i hans liv, men han känner allt tydligare att det är animismen som är hans väg att gå. Numera kallar han sig ”animist med buddistiska inslag”, öppen att se saker ur olika synvinklar.

– Jag är på en resa utan slut, som kommer att pågå resten av mitt liv.

Text: Sofia Ekholm
Intervju: Alexandra Jerselius