Andliga läraren Rebecca Campbell om vägen till att hitta och ge kraft åt vårt inre ljus:

Våga ha förtroende i ovisshet…

Inför samtalet med Rebecca går jag in på nätet för att läsa på och förundras över hennes engagemang. Om en ljusarbetare är någon som väljer att sprida sitt ljus, sin positiva energi på jorden, så är hon en stark förebild. Det står snabbt klart att boken Ljus är det nya svarta bara är en del – om än en väldigt viktig del - i en hel kollektion av verktyg och inspiration hon skapat för att väcka våra lågor. Jag smittas och vill ta del av allt hon bjuder på – meditationer, reflektioner, musik och mycket mer. Rebecca vet hur man sprider sitt ljus. Jag vill lära mig mer.

Vad är en ljusarbetare och vad har den för uppgift?
- En ljusarbetare är någon som väljer att lyssna till sin andes röst istället för sitt ego. Genom att besvara rösten inom sig och följa sitt kall ger man kraft åt sitt inre ljus och kan lysa upp världen med sin närvaro. Det handlar om att sprida sin energi som i kollektiv med andra ljusarbetares energi skapar positiv förändring på vår planet.

Är alla människor ljusarbetare eller hur blir man en?
- Att vara ljusarbetare är ett aktivt beslut man tar för att medvetet följa sin själs kall, sitt ljus. Så nej, alla är inte ljusarbetare men alla kan välja att bli.
- Jag tänker att det finns två definitioner av ljusarbetare:
Den första kallar jag för en Retro ljusarbetare. De kommer till jordelivet med vetskap om att de är här med ett syfte. De har ofta en återkommande känsla av att tiden rinner iväg och ”vi måste få jobbet gjort” och tenderar att fastna i sökandet efter sitt syfte – ”vad är min uppgift här på jorden”. Till denna sortens ljusarbetare vill jag säga: sluta leta efter det rätta jobbet och börja känn efter vad som lyser upp dig istället.
Den andra sortens ljusarbetare är de Nya ljusarbetarna som har väckts av något, kanske en bok, en föreläsning eller något annat. Till de nya ljusarbetarna vill jag säga: ”Du kan också, bestäm dig för om du vill sprida ditt ljus och gör det.”

Vilket är det största hindret som håller oss tillbaka tror du?
- Om jag ser på min publik så är de vanligaste frågorna jag hör: Hur kan jag se skillnaden på rädsla och vägledning? Hur övervinner jag min rädsla för att göra det jag är ämnad att göra och följa min själs röst?

Hur förhåller du dig till rädsla?
- Rädsla står ofta i vägen för att du ska finna din talang. Rädsla kan alltså också ses som en indikation på att du är på rätt väg. Jag ser på rädsla som spänning utan andetag. Tänk om vi bara kunde förstå att vi ska röra oss igenom rädslan och finna energin i den istället för reagera med överlevnadsmekanismen flykt, kamp, frysning (fight, flight, freeze). Men en sak är säker, det enda sättet att tysta rösten inom dig är att svara den.

- Ett fint citat av Steven Pressfield: ”Ju viktigare ett kall är för din själs utveckling, desto större motstånd kommer du känna.” Så om du känner rädsla, var inte orolig utan möt den. Rädslan är ett tecken på att du går i rätt riktning.

Hur vägleder du människor att finna sitt ljus?
- Jag brukar rekommendera två sätt, en mer disciplinerad stil och en lite mer lättapplicerad i vardagen. Och så klart kan de kombineras ;).
1. Avsätt en stund varje dag till din andliga praktik. Den här stunden är inte förhandlingsbar. Att varje dag träna sin andliga muskel t.ex. med ljuskraftsmeditation, sång eller genom att föra journal på ett disciplinerat sätt hjälper dig in på rätt spår.
2. En annan väg som är lite mer lättsam och rolig är att välja det som får oss att må bra i livet. Vi står t.ex. inför många beslut varje dag där vi har minst två vägar att gå. Om vi sätter i system att välja den vägen som får oss att skina, le och må bra så kommer det sprida sig i vår omgivning. Men det kan också handla om att följa det i vår vardag som gläder oss, det kan vara blommor, en promenad i naturen eller något annat. Om vi följer den stigen som är upplyst så kommer vi också att lysa.

Väg nummer två känns ju lätt och lite kul att följa. Kan du berätta vad det har gett dig?
- Att välja det som får oss att må bra kan ha oanade effekter. I mitt fall var det blommor. Jag har alltid önskat mig blommor men så här i backspegeln förstår jag att jag förväntade mig att få dem av andra. När jag började följa blommorna i mitt liv för mig själv, utan förväntningar från andra, tog de med mig på en mängd olika vägar. Jag fann mig oftare ute i naturen. Jag satt och skrev i trädgårdar och helt plötsligt hade jag skrivit en bok – den här boken. Så, följ din intuition – speciellt när det inte verkar helt vettig.

Du är författare, ljusarbetare och inspirationsföreläsare. Vad inspirerar din publik?
- De vill få tillåtelse att göra vad de längtar efter och höra att de gör rätt val. Det är också viktigt att få ett tillfälle att uttala sina idéer till andra människor. När man hör sina egna tankar högt så blir de verkliga.

Vilket är det svåraste budskapet att förmedla?
- Det är en svår fråga, men det har att göra med tro. Att lita på och ha förtroende trots ovisshet. Inom självhjälpsarenan finns en tendens att alla vill kunna se målet innan vi nått dit. Men livet är cirkulärt. Utmaningarna försvinner inte. Livet kan var svårt OCH fantastiskt – båda delar är viktiga. Den andliga träningen gör oss inte immuna mot livet eller hjärtesorg, vi är ju människor. Träningen hjälper oss att navigera genom svåra och turbulenta tider. Om vi är på samma våglängd som vår själ blir det lättare att komma tillbaka efter turbulensen.

Varifrån hämtar du din inspiration?
- Jag hämtar mycket inspiration från naturen och i sällskap med mig själv, böcker och ord. Som liten fick jag rubriker och dikter till mig. Min kreativa process är lika mycket för mig själv som för mitt arbete… Jag får ofta känslan att ”Åh, det där behövde jag höra”.

Vad står triangeln för som jag ser runt omkring dig överallt?
- Den står för många olika saker, men för mig signalerar den gammal visdom, lyssna på visdom från både himmel och jord, och stabilitet, att alla sidor är lika långa symboliserar inre styrka och kunskap. Triangeln kommer inte falla ihop.

Text: Alexandra Jerselius