John C. Parkin
Visdomscoach och författare till Åt Helvete med det

"Jag vill inte verka utifrån en förutfattad idé om hur jag ska känna och reagera"

När jag får prata med John är han på ett hotellrum i Italien. Han håller en av sina veckokurser för en grupp gäster som vill följa med på en rejäl resa i Åt-Helvete-med-det metoden och det är svårt att inte önska sig dit.
Vi pratar i 1,5 timme och samtalet fylls av både allvar och skratt, djupa frågor om livet och lättsamt småprat. John visar sig vara en person där andligheten har etsats fast i själen på ett sätt som tillåter en fin distans till livet, till måsten och till sig själv. Efter 20 år av andligt sökande har han landat sina insikter i en idé om att inte ta livet på för stort allvar, där den andliga praktiken är ständigt närvarande men med en närhet till humor och lättsamhet.

Varför skrev du den här boken Åt Helvete med det?
- Det ligger en massa orsaker bakom. Den här boken var mitt sätt att skriva ner de insikter jag hade efter många års sökande, mediterande och mycket arbete med att försöka reda ut livet. Den är ett svar på att växa upp i en kristen familj och insikten att livet inte behöver vara så komplicerat. Jag skrev den också av hälsoskäl. Jag ville läka. Och andligt. Jag ville finna frid. Inte bara lugn utan ett andligt lugn.
- Jag var närmare 40 år gammal när jag skrev den, full av entusiasm och med en stark känsla av befrielse över att inse att jag inte behöver anstränga mig så hårt, det är ok att ta det lugnt. Jag är ok som jag är – oroa dig inte så mycket.

Jag undrar vad andlighet betyder för John och han svarar:
- Att utforska det icke-materiella, de bitar i livet som vi inte riktigt kan förklara. Det kan vara de vardagliga upplevelserna. Jag har till exempel daglig kontakt med energi som tar mig bortom det materiella när jag utövar Qi Gong. Andligheten framträder i alla de märkliga saker som händer, som att skicka healing till människor, och känna på sig saker. Jag uppskattar verkligen att leka med allt detta.

Han tar också en liknelse med alltet, helheten som vi alla är en del av:
- Jag vet att jag är en del av en helhet för det har jag läst i någon bok. Men jag är intresserad av att känna det.
Jag tänker att det säger en hel del om hans intention och drivkraft.

Du är uppväxt inom den anglikanska kyrkan. Vad var det som förde dig bort från den läran och ut på ett eget sökande?
- Jag försökte ta till mig den religion mina föräldrar hade valt många gånger och är både döpt och konfirmerad. Men jag upplevde saker inom kyrkan som jag inte kunde stå för, till exempel bristen på personligt ansvar i och med att man lämnade över allt till Gud. Kristendomen är dogmatisk och har ett inskränkt sätt att se på andlighet, och så finns det en lathet där. Egentligen är jag i grund och botten agnostiker men väldigt nyfiken på vad som sker omkring oss. Jag tycker om att leka med energi och idéer om hur saker ligger till men jag skulle aldrig stå och säga att ”så här är det”.

John och hans fru Gaia delade en passion för alternativa terapier och valde att lämna livet som kreatörer på en reklambyrå i London för att ägna sig åt att utforska detta breda ämne tillsammans. Österländska filosofier som Buddhism och Taoism hade en central roll på resan och de djupdök i andningstekniker, meditation, Qi Gong, Tai Chi m.m.

I vårt samtal inser jag, och han säger det också själv – John svär (i princip) aldrig. Och när han pratar om sin uppenbarelse då han kände i hela kroppen att uttrycket Åt Helvete med det gav honom en djupgående känsla av befrielse, så förstår jag vad han menar med idén att svordomen har en terapeutisk verkan. Johns filosofi uppmuntrar inte svordom för svordomens skull, det handlar om att svära på ett väldigt medvetet sätt.
- Att svära kan vara andligt och terapeutiskt. Det är det perfekta uttrycket för de österländska idéerna om att släppa taget. Att svära tillåter dig att gå från spänning och förbindelser till befrielse och frihet.

Just innan John insåg storheten med Åt Helvete med det hade han och Gaia ägnat mycket tid åt den indiska filosofin Advaita som betyder icke-dualitet och där man ser allt som en enhet. Det är en filosofi som attraherar många som varit på sin andliga resa under en lång tid. Vi kommer in på detta när jag frågar honom om vad allt han har fyllts med under sina sökande år betyder idag. Har Åt Helvete med det tagit över? För det skulle man kunna tro om man bara ser till bokens titel. John menar att det är precis tvärtom:
- Det mesta jag har lärt mig är aktivt i mitt liv idag. Vi utvecklas i olika nivåer och varje lärdom leder till något nytt. Verktyg och tekniker som yoga, meditation, Qigong och svordomar som Åt Helvete med det är tekniker som hjälper oss komma tillbaka till känslan av frid och vi kan acceptera livet precis som det är.

Han väcker mitt intresse för acceptans vilket jag stundtals tycker är svårt att förhålla mig till, och han säger:
- Acceptans är ofta missförstått och feltolkat. Åt Helvete med det på den här nivån handlar om att tillåta sig själv att reagera precis som man behöver och inte verka utifrån en förutfattad idé om hur jag ska känna och hur jag ska reagera.

Relaterat till det talar vi också om hur vi ofta dömer varandra utifrån den där förutfattade meningen om hur vi borde reagera, känna, tänka osv och hur vi kan försöka separera det inlärda ”du borde” och vårt naturliga tillstånd.
- Se till att minska dömandet av dig själv så ska du se att du dömer andra mindre också.

Jag skrattar mycket när jag läser boken samtidigt som många aha:n landar i mig. Humor ligger John nära till hands och jag undrar vilken roll den egentligen spelar i hans liv.
- Från sin allra bästa sida så är humor motgiftet till det tunga och seriösa i livet. Jag älskar komedier och använder ofta det som terapi. Humor lättar upp, skapar ljus i tillvaron – vilket jag tycker är väldigt vackert.
- Det finns en relation mellan den lättsamma, ljusa sidan och andlighet. Titta bara på Dalai Lama. Han är en riktig fnissare. Ju närmare den andliga sanningen du kommer desto ljusare blir det.

Text: Alexandra Jerselius