”Jag brukade vara som Snövit, men jag kom på glid.” – Mae West
Själva grejen: Jag kan inte lida. Jag kan inte förlora något. Jag kan inte dö.
I högtalarna: ”I Gotta Feeling” med Black Eyed Peas.
Dagens ”we will, we will …”: Lätt för dig att säga …
Dagens ”… rock you!”: Dr Michael Schermer – universitetslärare och författare till en spalt i Scientific American varje månad – ställer sig så avvaktande till allt ”övernaturligt” att han år 1992 började ge ut tidningen Skeptic Magazine. Den utkommer fyra gånger om året och har syftet att avslöja myter och populära missuppfattningar som påverkar vetenskapen. Han är förstås uttalad ateist och har en gång debatterat Guds existens med Deepak Chopra på Nightline.
Därför älskar jag den här historien så himla mycket.
Sommaren 2014 skulle Michael Schermer gifta sig med Jennifer Graf från Köln i Tyskland. När hennes tillhörigheter fraktades till det nya hemmet i Kalifornien blev några flyttkartonger förstörda och en del arvegods kom till skada.
En gammal transistorradio som tillhört Jennifers älskade farfar, Walter, kom dock fram oskadd. Walter, som hade varit Jennifers enda fadersfigur, hade dött när hon var 16 år.
Michael förstod vad det innebar och bestämde sig att försöka laga radion efter decennier av tystnad. Han bytte batterier i den, letade efter glapp och försökte sig till och med på ”perkussionsbehandling” – att slå radion mot en hård yta. Till sist gav han upp, och Jennifer stoppade ner radion i en låda i sovrummet.
När dagen för bröllopet kom och de uttalade sina löften inför hans familj, nästan tusen mil hemifrån för Jennifer, önskade hon nostalgiskt att hennes farfar varit där för att lämna över henne.
Efter ceremonin vinkade hon till sig Michael och sa att hon måste få prata med honom. Ensam.
”Det hörs musik från sovrummet”, viskade hon.
Eftersom de inte hade någon stereo där letade de efter kvarglömda datorer eller telefoner. De tittade till och med ut genom bakdörren för att se om grannarna hade bestämt sig för att ha fest.
Michael skrev i Scientific American: ”[Plötsligt] tittade Jennifer på mig med en blick som jag inte sett sedan filmen Exorcisten.”
”Det kan väl inte vara som jag tror?” sa hon.
De öppnade lådan, och visst, där låg hennes farfars transistorradio och spelade en romantisk kärlekssång.
Radion fortsatte att spela musik hela bröllopsdagen. De somnade till sist till klassisk musik från samma källa. Dagen efter slutade den fungera igen och har aldrig gått att få ett ljud ur sedan dess.
Den välkända skeptikern Michael Shermer sa att han aldrig hade trott på den berättelsen om han hört den från någon annan, och han medgav att ”den kusliga kombinationen av starkt känslomässiga händelser” skakade om både honom och hans skeptiska hållning på djupet.
Och det är vad jag skulle vilja kalla ett mirakel. Den evige skeptikern var beredd att offentligt berätta om en händelse som motsade hela hans aggressiva argumentation. Att dra slutsatsen att vetenskap kanske inte är den enda vägen till sanningen. Att vetenskapen kanske inte erbjuder en definitiv och fullständig bild av verkligheten.
Som Schermer säger: ”Vi bör inte stänga varseblivningens dörrar när de kan öppnas för oss så att vi kan förundras över det mystiska.”
Den här informationen kommer från boken En kurs i mirakler – Avkodad av Pam Grout. Du hittar den HÄR.