Alberto Villoldo: ”Omfamna den storartade visdomen i sin helhet”

Alexandra och Alberto ses online en dag i juni. Det faller snabbt in i en hjärtlig stämning och det märks att de har setts förut. Som den flitige författare han är har Livsenergi lanserat flera böcker av honom genom åren. Alberto är även psykolog och medicinsk antropolog, men det är hans djupa kunskaper om schamanism och Andernas och Amazonas ursprungsbefolkningar som har gjort honom känd för den stora massan.

Albertos böcker är resultat av mångårig forskning som lett honom in på vägar han inte kunde ana ens fanns att beträda när han föddes in i en priviligierad, katolsk familj i Chile för över 70 år sedan. Idag leder han The Four Winds Society där han utbildar människor i schamansk energimedicin. Han är även grundare av The Light Body School, en organisation med skolor i New York, Kalifornien, Chile och Tyskland, samt driver The Center for Energy Medicine, där han forskar om och praktiserar upplysningens neurovetenskap.

Samtalet kring boken Visdomshjulet blir såväl djupt som humoristiskt. Alberto är en man vars fina inre lyser igenom och hans lågmälda, varma och mjuka röst lämnar ingen oberörd. I Livsenergis förra intervju med Alberto, som ägde rum för ungefär tre år sedan i samband med utgivningen av boken Schamanens hjärta, berättade han om sin uppväxt och det trauma som revolutionen på Cuba ledde till. Det i sin tur ledde till att han, i sitt sökande efter psykisk läkning, kom i kontakt med schamanismen. Inget ont som inte för något gott med sig, får vi väl ändå säga, eftersom världen inte skulle vara densamma utan Albertos böcker och det han förmedlar däri.

Vid det tillfället sa han att han inte skulle skriva fler böcker. Hur kommer det sig då att vi sitter här igen, med ännu en nylanserad bok? Alberto förklarar att tiden vi lever i just nu gjorde att han kände sig nästan nödsakad att skriva denna bok. Han förklarar att det är så otroligt viktigt att mänskligheten får guidning och stöd i den utmaning som innefattar att göra oss av med vår föreställning om ett gammalt och begränsande öde, så att vi i stället kan delta i utvecklingen till homo luminus, en ny människoart som är redo att leva i harmoni med jorden och varandra.

På frågan ”Vem är du?” ger Alberto ett långt och intressant svar som naturligtvis, med tanke på den han är, har att göra med den schamanska kulturen. Han berättar att man inom schamanismen tror på reinkarnation och att alla vi som är kallade att utföra det omfattande, läkande arbetet har levt som medicinmän eller -kvinnor tidigare.

– Vi besitter redan all den kunskap vi behöver. Allt vi behöver göra är att minnas den och börja utöva den.

Alberto berättar att han har minnen från tidigare liv då han suttit och mediterat i en snöklädd grotta eller kring en värmande lägereld. Detta har fått honom att inse att vi, eftersom vi levt så många liv tillsammans ”känner igen varandra, har praktiserat, bett och skrattat tillsammans runt många lägereldar under tidigare liv”. Tanken att vi har valt att inkarnera tillsammans här och nu är lika vacker som svindlande. Och det var just det som lockade Alberto från sitt universitetsskrivbord och ut i Amazonas djungel i sällskap med schamaner för att få ta del av de heliga lärorna.

Tiden att plocka fram schamanernas uråldriga visdomar är alltså här, och för att hjälpa dig på traven har Alberto skrivit Visdomshjulet. Transformationsprocessen kräver så klart ditt engagemang, att du ger dig hän och ger dig tillåtelse att lyssna till din själ och svara på din kallelse, att våga ge dig ut på den stora resan utan några garantier.

– Skjut inte upp det. Vänta inte tills du får en livshotande diagnos eller någonting ställs på sin spets. Kom inte med ursäkter likt ”Jag väntar tills barnen är stora …” Våga agera när själen viskar, låt det inte gå så långt att den behöver slå dig i huvudet med en pinne för att du ska vakna upp.

Och du, det finns inga genvägar. Det handlar om allt eller inget, inte att ta till sig bara en liten del. Gör som Alberto säger: ”Omfamna den storartade visdomen i sin helhet.”

Intervju: Alexandra Jerselius
Text: Sofia Ekholm