Don Miguel Ruiz, författare

Han lämnade kirurgin för att förstå det mänskliga sinnet

När jag får tag på Miguel Ruiz så sitter han hos sina vänner i Mexiko där han är på besök. Klockan är 8 på morgonen för honom och det ser ut som att solen strålar in genom hans fönster. Med ett härligt inslag av spansk brytning har vi ett varmt samtal om meningen med livet.

Don Miguel Ruiz är uppväxt på landet i Mexiko och är den yngsta av 13 barn. Han pratar om sin barndom som väldigt lycklig och fick lära sig tidigt i livet att allt är möjligt, om du verkligen, verkligen vill det. Hans föräldrar var healers och praktiserade uråldrig visdom från sina anfäder toltekerna; vetenskapsmän och konstnärer som var dedikerade att utforska och bevara förfädernas andliga kunskaper och seder.

Hur var det att växa upp i en stor familj med 12 syskon enligt denna livsvisdom? Skilde det sig från hur dina vänner hade det?

— Ja, jag var ju nummer 13 så jag har alltid varit bäbisen, den yngsta i familjen.

— Min uppväxt var väldigt annorlunda jämfört med alla runt omkring oss. Mina föräldrar har varit mina lärare genom livet och de har fått mig att förstå att allting är möjligt. Med disciplin kan man komma vart man vill. Vi hade mycket frihet som barn men också väldigt mycket respekt för varandra.

Miguels mamma och pappa, Doña Sarita och Don Jose, var alltid övertygade om att Miguel skulle föra vidare denna visdom, men Miguel hade andra planer. Han utbildade sig till kirurg i Mexico City och arbetade med sin bror i Tijuana.

— Jag jobbade som neurokirurg under flera år men var alltid intresserad av att förstå hur det mänskliga sinnet fungerar, inte bara den fysiska hjärnan.

En hemsk bilolycka som var på väg att ta Miguels liv blev livsomvälvande för honom. Under olyckan fick han uppleva sig själv som ren medvetenhet utanför sin fysiska kropp. Och han insåg att den uråldriga visdom som han var uppfostrad med har alla verktyg som behövs för att förändra vårt sinne. På den vägen började han utforska den väsentliga sanningen om livet och mänskligheten.

— Jag tog ett beslut och valde att ta mina medicinkunskaper in i en ny riktning. Jag ville förstå mer om vår hjärna och började gå som lärling på många olika platser för att få mer kunskap.

Han återvände hem och med sin mammas hjälp och genom hennes kunskap hittade han sin egen väg till medvetenhet, vilket omfattade en djup förståelse för vårt fysiska universum liksom den virtuella världen i vårt inre.

— Jag utbildade mig som lärling under mer än 10 år. Därefter skrev jag boken Fyra grundstenar till ett bättre liv, som ett resultat av all den kunskap jag fått.

Boken blev en internationell bästsäljare och har gjort honom vida respekterad världen över.

— Det är egentligen en psykologisk bok. Utmaningen är att förstå vad problemet är. Problemet är ofta domesticering, att vi som individer anpassar oss att följa ett visst socialt mönster. Lösningen är de fyra grundstenarna. De som läser den kommer inse att de förändras.

Med tanke på din annorlunda uppväxt med schamanismen så nära inpå, finns det något generellt du tycker dagens familjer behöver tänka på, t.ex. i barnuppfostran?

— Vi vet inte riktigt vad vi ska göra med våra barn. Vi lär dem vad vi själva har lärt oss - det är en evig kedja. Vi kan bryta den men då behöver vi förändra oss själva.

De tre frågorna som är din senaste bok, bygger på frågorna Vem är jag, Vad är verkligt och Vad är kärlek. När du själv har ställt dig de här frågorna, vad har du hittat?

— Till slut upptäckte jag att jag faktiskt inte vet vad jag är. Men jag njuter av livet och jag behöver inte försöka var någon. Jag ser mig som en reflektion av det verkliga livet. Våra övertygelser ligger till grund för hur vi ser verkligheten. ”Miguel” är bara en spegelbild, bilden som lever i mitt sinne, berättelsen.

Och hur känner du för det – att inte riktigt veta?

— Åh, jag accepterar det fullt ut. Du vet, det är som katter och hundar, de bryr sig inte. De njuter bara av livet. Då försvinner väldigt många problem.

Du har haft många hälsoutmaningar i livet. Hur är det med din hälsa idag?

— Jag älskar min kropp. 2002 hade jag en kraftig hjärtattack. Jag låg 9 veckor i koma och efter det hade jag länge bara 16% hjärtkapacitet. Det var egentligen bara tillräckligt för att driva hjärnan, hjärtat och lungorna, hålla mig vid liv. Doktorn sa att jag kunde leva ett år till. Jag vägrade följa doktorns order med vila och lugn och ro utan levde på bäst jag kunde. Åtta år senare fick jag ett nytt hjärta, en transplantation från en flicka i 20 års åldern. Sex månader senare började jag resa runt i världen igen. Det höll i 5-6 år. Nu har kroppen sagt åt mig att ta det lugnt igen, så jag är delvis pensionerad. Nu låter jag barnen resa runt istället.

Idag ägnar han sin tid åt att skriva. Och så har han hittat en ny hobby inom film som vi kanske får se något av i framtiden. Men han gör det för att det är roligt. Än en gång påminner han oss om att njuta av livet och ta det som det kommer.

— Jag tycker det här filmprojektet är kul. Det måste inte bli bra eller uppskattat av andra. Jag gör det för att jag vill.

Vilka sanningar vill du skicka med till dina svenska läsare?

— Du är perfekt precis som du är. Det finns bara perfektion. Allt är fullkomligt. Och snälla, älska dig själv såsom du är. Acceptera din fysiska kropp. Och varje liten förändring den går igenom. Det är ditt livs kärlek från början till slut!

— Kärlek är kärnan i allt. Alla är kärlek men de vet inte om det. De har lärt sig vad kärlek är på ett helt annat sätt. Med villkor blir kärlek konflikt.

Text och intervju: Alexandra Jerselius