Sinnlighet – vår flödande livskraft

Det som ledde Henika till att skriva en bok om just sinnlighet var en period av djup avstängdhet, en känsla av bedövning och förlorad kontakt med sina känslor. Det började när hon var 10–14 år och drabbades av djup sorg till följd av flera dödsfall i hennes närhet.

Via sitt indiska arv kom hon tidigt i kontakt med yoga och tantra, men det var först senare, efter juridikstudier och en begynnande karriär, som hon på allvar började utforska de uråldriga lärorna. Under flera år reste hon runt i Asien, studerade för andliga lärare och började återupptäcka kroppens visdom. Bedövningen släppte och livet tog en ny riktning.

Tillbaka i Storbritannien fortsatte sökandet. Studier i konstterapi och psykoterapi ledde vidare till ett arbete som terapeut, där hon idag väver samman sina kunskaper i tantra och yoga med västerländska terapeutiska perspektiv för att hjälpa människor att återknyta kontakten med sin kropp, kreativitet och livskraft.  Just nu befinner hon sig i en starkt kroppsnära livsfas då hon väntar sitt första barn.

Henika har ett ovanligt jordnära och avdramatiserat sätt att prata om kroppen, känslorna och vår relation till sinnlighet.

Eftersom hon skrivit en bok om sinnlighet är en given fråga i vårt samtal:

Vad är skillnaden mellan sinnlighet och sexualitet?

– Sex innehåller nästan alltid sinnlighet men sinnlighet innehåller inte alltid sex. Sinnligheten är den bro som hjälper oss att uppleva alla känslor på djupet – sorg och ilska såväl som glädje och njutning. Sinnlighet är detsamma som flödande livskraft.

Henika menar att vi i västvärlden idag fokuserar mycket på ”mindfulness” – medveten närvaro i tanken – men att vi i högre grad behöver hitta tillbaka till kroppen. Därför har hon själv uppfunnit ordet ”sensefulness”, medveten närvaro i känslan.

Vad är det som blockerar oss och gör det svårt att vara i kroppen?

– Obearbetade erfarenheter lagras i kroppen som knutar och blockerar vår livskraft och sinnlighet. När vi ignorerar dessa knutar kan de förvandlas till smärta eller det jag kände som barn – avsaknad av känslor eller bedövning. När vi löser upp dem, genom övningar, terapi eller att röra på kroppen, kan vi uppleva flödet av livskraften igen.

Henika berättar att kroppen ständigt kommunicerar med oss och delar med sig av precis det vi undrar över: de beslut vi måste ta, vårt nästa steg och intuitionen om vad vi verkligen behöver. Frågan är om vi lyssnar.

Intervju: Alexandra Jerselius
Research & text: Malin Kihlberg