Beskrivning
Det här är en närståendes frustrerade skildring av sjukdomens yttringar hos en person som står henne mycket nära, men som hon i långa perioder inte kan nå. Helt utan tvärsäkra, kolsvarta konturer eller mer finstämda och toleranta nyanser målar Sandra Eliasson ett porträtt av en kvinna som farit illa mellan ytterligheterna, men som fortfarande lever, älskar och är älskad.
