Ya’Acov Darling Khan, författare till Jaguar i kroppen – Fjäril i hjärtat::

- ANDEVÄRLDEN MÅSTE KOMMA NER PÅ JORDEN!

Schamanen står med ett ben i varje värld. Det finns ingen mening med att stå i kontakt med andarna och drömmarna om vi inte kan hämta ner dem till jorden. Det säger schamanen och dansläraren Ya’Acov Darling Khan i sin nya bok Jaguar i kroppen – fjäril i hjärtat. Det handlar om att finna en andlighet som kan hjälpa oss att läka våra djupaste sår och leva ett rikare och mer autentiskt liv.

Ya’Acov Darling Khan har ända sedan barnsben kunnat lämna kroppen och färdas i andra dimensioner i sina drömmar. För att kunna somna lättare brukade Ya’Acov som sjuåring öva sig i att få alla kroppsdelar att slappna av en efter en. Det gjorde att han ofta kunde som han säger ”sväva in i mystiken varje natt”. Han kom i kontakt med en värld som var verkligare för honom än den han befann sig i.
- När jag var barn hade jag samma upplevelse varje kväll under flera års tid. Jag låg ned i sängen och släppte taget. Och ju mer jag släppte taget, desto mer expanderade jag. Jag brukade hålla på tills mina fingrar nuddade vid stjärnorna. Som liten pojke visste han förstås inte vad dessa övningar skulle leda till i framtiden.

Första gången Ya’Acov fick en uppenbarelse, förutom sina färder i drömvärlden som barn, och kände sig elektrifierad var under en ceremoni och en gudstjänst i synagogan när han var elva år gammal. Hela hans väsen expanderade och var fyllt av ljus. Andra gången hände det på riktigt. I 20-årsåldern blev han träffad av blixten när han och en vän spelade golf och de försökte skydda sig mot ett åskoväder under ett paraply. Blixten slog ner i metallspetsen på paraplyet. Vännen slungades iväg, men lyckades landa oskadd. Ya’Acov förstod att blixten gått rätt ner genom honom. Återigen hade han en uppenbarelse av att vara elektrifierad och upplyst inifrån, fast denna gång på grund av en naturlig händelse.
Sedan dess har Ya’Acov varit fast besluten att lära sig mer om att använda de schamanska gåvorna som han upplevde som barn och att förmedla den kunskapen till omvärlden.

Ya’Acov Darling Khans ambitioner att gå bortom våra masker och leva ett mer autentiskt liv, började med fotografi. Han utbildade sig inom film och fotografi och började jobba med något han kallade rituell fotografering, att ge klienten ett foto av sitt sanna jag.
- För att nå dit använde vi oss av dräkter och teater och tidigare tagna bilder och skapade på så vis en kreativ dialog kring vad som hände när jag tog bilder i studion.
Enligt Ya'Acov är en schaman en traditionell healer. Men också en "mellanhand mellan anden och den naturliga världen”. Det är dock inte något som man kan kalla sig. Det är ett kall och en lärling får traditionellt denna "titel" av sina äldste och lärare vid en viss tidpunkt på sin livsresa. Som med varje kallelse är en inledning bara förberedelserna för nästa steg.

Ya'Acovs egna lärare har på olika sätt varit en del av eller haft kontakt med schamanska traditioner.
- Boken är historien om min andliga resa med schamanismen. Den har tagit mig till Amazonas djupaste inre, dansstudior i New York, grottorna i södra Wales och till norra delen av polcirkeln. Skrivandet har samtidigt varit en väg till fördjupad självkännedom för mig.
Han började sina studier inom schamanismen tillsammans med Batty Gold ”Thunder Bear” inom Deer Tribe Sweet Sundance-traditionen på 1980-talet. Mötet med den urbana schamanen Gabrielle Roth och hennes fem dansrytmer, lade grunden till paret Darling Khans egen dansstudio ”School of Movement Medicine”. Darling Khans var under närmare tjugo år Gabrielle Roths lärlingar. Ya'Acov är i dag erkänd som praktiserande schaman av äldste-schamaner hos både samer och achuar- och saparafolket i Amazonas Ecuador.
Under en schamansk dansretreat som Ya'Acov ledde tillsammans med sin fru Susannah i Nordnorge fick han äntligen möjlighet att möta sin samiske nåjd Bikko Máhte Penta på riktigt. Under nästan femton års tid hade ”den gamle mannen i Nord” varit Ya'Acovs andliga vägledare på många olika plan i drömvärldarna.

Olika ceremonier och ritualer inom schamanismen öppnar upp vidsträckta landskap inom en, säger han.
- Schamanism kan hjälpa oss att minnas att vi alla är en del av ekosystemet. Den kan påminna oss om att vår uppfattningsförmåga inte är oföränderlig, inte heller den världsbild vi fötts in i eller hur vi lever vårt liv.
Ya’Acov kallar sin moderna schamanism för ”engagerad shamanism”. En användarvänlig schamanism, som ska vara till hjälp för människor i vardagen. - Schamanen står med ett ben i varje värld. Det finns ingen mening med att stå i kontakt med andarna och drömmarna om vi inte kan hämta ner deras kunskap till jorden.

Schamanism har alltid varit mycket praktisk, det handlar verkligen om hur vi lever vårt liv, säger Ya’Acov. Hur vi lever här och nu, med oss själva, i våra relationer, i vårt samhälle och i förhållande till vår miljö.
- Det handlar om att leva i balans med sin omgivning. Det har att göra med ömsesidighet, att vara medveten om att det jag tar emot måste jag kunna ge tillbaka. Detta är engagerad schamanism.

Hur får det en praktisk tillämpning i ditt eget liv, undrar jag.
- Ja, ibland behöver jag använda flyget för att ta mig till en annan plats. Och jag är medveten om hur det påverkar miljön. Så varje gång jag flyger planterar jag tio träd.

Ya’Acov och hans familj har medvetet valt att bo i ett ekohus i Dartmoor.
- Och vi producerar fem gånger mer energi än vi använder, bland annat till vår elbil, resten ger vi tillbaka till vårt samhälle.

Också hur Ya’Acov börjar sin dag handlar om medvetenhet.
- Varje dag gör jag en övning för att mina första tankar ska handla om tacksamhet. Tacksamhet för det liv jag har. Det är verkligen det sätt jag lever mitt liv på och inte bara en ritual. Det är väven som styr mitt liv.

Ya’Acov är alltid medveten om anden på de platser han besöker.
- Schamanismen har givit mig känslan för hur heligt livet är, hur heligt allt är. Men på ett mycket alldagligt och vanligt sätt.

Ya’Acov och Susannah har fortfarande en stark kontakt med sina äldre vismän i Amazonas. Vartannat år återvänder de till sin familj där, säger han.
- Vi gav dem ett löfte att dela vidare de ritualer och seder vi fått i gåva, för att människor ska kunna använda dem i sitt vardagsliv.

Text: Monica Katarina Frisk