Förra helgen hade jag en helt magisk tid och umgicks med mina gamla barndomsvänner. 11 tjejer på vift i Stockholm, samlade från när och fjärran. Alla har vi en sak gemensamt - vi är uppvuxna i Helsingborg på 70-talet och gick ut gymnasiet på 90-talet. Som mest umgicks vi alla i gymnasiet. Abba, Madonna, Pet Shop Boys m.m. gick varmt i högtalarna, hormonerna sprutade och gav både tillfälle för roliga och tokiga saker och det vanliga tjejdravlet.
Kort efter gymnasiet spreds vi för vinden till jordens alla hörn och sedan dess är det inte så självklart att få ihop en tid då alla kan ses. Men nu, 5 år efter vårt gemensamma 40-års kalas, lyckades vi.
Fördomar och egna sanningar lever kvar
Något vi konstaterade är att vi känner varandra väldigt väl som unga, knappt 20 år gamla. Sedan har vi ett glapp på lika länge (förutom tvillingarna så klart, och jag och min kusin…kanske några fler). Men i det stora hela har alla haft fokus på annat och andra under tiden mellan 20-40 år. Det är ju självklart och helt naturligt. Det vi däremot fick syn på nu är att vi gärna tänker på och definierar varandra som om vi fortfarande var 20 år. Och när vi väl ses - som den här helgen - fylls luckan av det som saknas sakta igen och vi får upptäcka varandra på nytt. Våra gamla uppfattningar om varandra - du är ju sån, du har väl aldrig tyckt om si, visst är du en partyprinsessa - möter nytt, och vänskapen får en ny prägel. Roligt, spännande och även lite omtumlande.
Människans Design
Det där med uppfattningar om varandra och om oss själva är intressant och något vi borde studera närmare oftare. Jag har just fått lära mig ett nytt sätt att göra det på.
För några veckor sedan hade jag ett långt och intressant möte med en kvinna som ni nu kan få lära känna ännu bättre här på bloggen. Hon heter Hannah Carin Noelius och är författare, diplomerad psykosyntesterapeut och certifierad analytiker och guide inom Human Design. När vi möts, vilket vi har gjort ett par gånger, så sprids värme och inspiration och vi gillar att lyssna på varandra (känns det som ;).
För nästan ett år sedan berättade Carin för mig om Human Design och jag blev eld och lågor att höra att det finns en karta, en blueprint på hur min och din konstitution ser ut, hur vi är uppbyggda! Ändå tog det nästan ett år innan jag kom loss att få den presenterad för mig. Och nu har jag den =).
Det här systemet berättar om mig på ett nytt sätt - hur jag fungerar, vad jag har för roll här på jorden och den bästa strategin jag kan använda för att vara i min essens. Det är en exakt karta och manual över mig men är långt ifrån så teknisk och opersonlig som den låter. Tvärtom ger den tillgång till hur jag genetiskt är designad att engagera mig i världen, och hur mitt unika, inre vägledande system opererar.
Två typer av vetenskap i ett verktyg
Det kartan visar stämmer - åtminstone för mig. Och lösningen, strategin som den föreslår hjälper mig i situationer dagligen. För min del, som s.k. Projektor, ska jag vänta, avvakta tills tillfället är rätt, tills jag är inbjuden istället för att forcera och initiera utan att omgivningen är med på noterna. Det kanske låter som något alla borde tänka på, men riktat till mig som är en driven persion blev det väldigt värdefullt, om än något obekväm och framförallt okänd. Vänta - hur gör man det? Vad händer i min kropp när jag inte får springa på som en tok? Frustration! Varför då? Hrm, det tål att tänkas på. Men när jag tittar tillbaka på situationer där jag faktiskt har väntat in rätt invit så är det de bästa… Lärdom!
Vad är då Human Design? För att citera Carin ytterst kort:
”Human Design systemet är en syntes av två typer av vetenskap; De uråldriga observationssystemen som Astrologi, det kinesiska systemet I ́Ching, Vediska Chakra systemet och Livets träd, Kabbalan – och de moderna disciplinerna som Kvantfysik, Astronomi, Läran om Genetik och Biokemi.”
Med denna nya kunskap kan jag nu se på min roll i mitt ungdomsgäng då och nu med nytt perspektiv. Och jag kan förstå mig själv igen, med spetsade sinnen.
Hannah Carin är vår nästa vän välkommen in i Livsenergis bloggfamilj!
(Hon är även mamma till Linn Maria Wågberg som många av er säkert har hört talas om på grund av boken Himlen måste sakna en ängel.)
Vårkänslor,
Alex
Tack finaste Alexandra, för att du gav mig förtroendet att guida dig genom din unika design! Det är en uppgift jag fullkomligen älskar, för jag känner sådan stor glädje och ödmjukhet i att få berätta om människans ”blueprint”. Det är en så fin upplevelse att faktiskt, fysiskt påtagligt, få uppleva att den jag berättar för, slappnar av in i sig själv. Att det inte är något vi ska bli – för vi ÄR redan, från begynnelsen, vad vi är och är ämnade för. Vår design sviker oss aldrig, men vi kan bli bättre på att lyssna och följa.
Tack igen, finaste du. Jag gläder mig så att få vara i din bloggfamilj!