Alla hjärtans dag – eller kanske skulle vi kunna säga;
Hjärtats Alla Dagar
Ty, är inte hela livet hjärtats alla dagar?
Räckan av dagar som vi fyller med kärlek,
tacksamheten och minnet av den,
närvaron av den
eller saknaden efter den – längtan till den.
Är inte kärleken föremålet för all vår strävan,
orsaken till den djupaste glädjen,
och meningen med allt?
Är icke kärleken det som ger oss förmåga att se skönhet?
Det som får oss att förundras och hänföras?
Skulle sorgen ens finnas utan kärleken?
Skulle tårarna glittra annars?
”Kärleken skakade mitt hjärta,
såsom vinden på berget bekymrade ekarna”
som en grekinna och poet – Sappho – skrev på 600-talet.
Och just idag – och en vecka framåt – pulserar solen
med hänryckningens energi…*)
Andas in ljuset, andas in energin som strömmar
som av nåd lyfter oss från det begär som ständigt lämnar oss otillfredsställda,
och låter oss se livet från ett allomfattande perspektiv,
en ”lätthet” som inte är rädd för att låta livet överväldiga oss,
i all sin eufori och smärta.
För det är sant för mig; kärleken är verkligen överväldigande
och det är nog därför jag, instinktivt och alltför ofta, skyddar mitt hjärta;
för kärlekens kraft rubbar intellektets jämvikt –
det är själens smältdegel.
Och responsen är omedelbart;
så snart jag tillåter mig att förälska mig i livet,
besvarar Kärleken mig genast
med intensifierad sinnlighet, blick, hörsel, känsel och en upplevelse av närvaro;
med ömhet för Alla Hjärtan.
Alla Hjärtan …
*) Gene Key pulse 30. En annan dag ska jag berätta mer om Gene Keys