Har du någonsin upplevt att livet ibland känns som en enda motström? När den ena påfrestande utmaningen avlöser den andra och all energi går åt till att släcka bränder och lösa problem. En del tänker säkert ”ja, men så är livet”. Själv tror jag att det är tecken på att något inte riktigt är som det ska. Livets naturliga flöde hindras för att jag ska stanna upp och förstå varför. Så, jag har börjat iaktta när detta händer och funderar då över vad ”någon” försöker säga mig.
Det låter väl som en bra första insikt, eller hur? Men, att därifrån utreda vad det är kräver tid, intresse och fokus, och det är inte alltid jag har lust att ta det där nästa steget… Kalla det ignorans eller försumlighet, men ibland är det så enkelt att det inte finns ork kvar till lösning. Känns det igen?
Det kan också vara så att man behöver tid i kaos för att riktigt förstå vad det grundläggande problemet faktiskt är. För egen del känner jag starkt att det finns ett svar och jag kan ana vad det är, men än så länge är jag inte riktigt säker. Det hela behöver gro lite till.
Svaren finns ju alltid inom oss, men om de är svåra att hitta kan vi ta hjälp för att komma åt dem. Periodens bok Tecken från andevärlden av Sherrie Dillard är en fin guide till konsten att tolka andevärlden och bjuda in den i vårt liv. Vi har en outsinlig källa till vägledning att hämta i andevärlden om vi bara vill, orkar och tar oss tid.
Boken är väldigt fin. En härlig blandning av bekräftelse på andevärldens existens – genom varma berättelser om möten mellan världarna – och verktyg för att komma i kontakt med den. Och jag sporras av Sherries rekommendation om att växa tillsammans med andevärlden och ha kontakt med de nära och kära jag har på andra sidan. Visdomen som kan hämtas där känns väldigt oklar och abstrakt, men den är oändlig. Om jag bara kan lära mig att komma åt den så kommer det vara värt sin tid och engagemang. Det är jag säker på. Böcker som denna är min pick-nick på vägen, fylld med godsaker. Och det är mysigt att smaka på den oavsett om jag har kraft att ta det där nästa steget just nu eller inte.
Tur nog kommer oftast orken tillbaka, och det räcker med en tillräcklig dos för att bryta det mönster man lever i. Den vetskapen är viktig att bära med sig, för den inger en viss vila mitt i kaoset och ett hopp om att en ny tid kommer. Jag stöder mig ofta vid ett måtto som jag lärde mig när barnen var små: ”Allting har sin fas.” En fas har en början och ett slut. Den är inte oändlig.
Sommarens mer lättsamma månader är en bra tid för reflektion. Oftast kan vi sätta vissa rutiner på paus och ge mer utrymme för tankarna att flöda i nya riktningar.
Tips på vägen som funkar för mig:
- beskriv känslan av att befinna dig där du är
- definiera målet så att du vet vad du vill åt
- identifiera ditt ansvar
- fundera över var ditt ansvar slutar
- hitta små vägar mot målet
Till slut ligger lösningen vid dina fötter.
Glad sommar alla härliga ambassadörer för ett liv i ständig utveckling!
Varma och glada hälsningar, Alexandra Jerselius