Jag har just kommit hem från en lång kortresa på 150 mil över tre dygn. Min äldsta son har flyttat till Umeå för att plugga och jag fick äran att hjälpa honom installera sig i sin nya bostad. Min dotter tvekade inte att följa med. Lyxen att få hänga med två av sina barn en hel helg är en sällanvara och jag har njutit varenda sekund. Samtidigt gick min reflekterande hjärna på högvarv. Det blir så påtagligt att åren oss emellan gör skillnad.
En ung människa idag tänker annorlunda än jag gjorde när jag var runt 20 år. Tekniken och digitaliseringen har inte bara blivit ett verktyg, den har smugit sig in i vårt dna och påverkar hur vi tänker. Jag ser det inte som något skrämmande, utan som ett tecken på hur varje generation bär med sig något nytt in i vuxenlivet som formar våra relationer, företag och planeten i stort.
Å andra sidan har vi som redan levt ett par decennier en visdom som livet gett oss. Den hjälper oss att må bra, ta kloka beslut och leva det liv vi önskar, en trygghet som många unga ännu inte hunnit bygga. Rätt delad kan vår erfarenhet bli en gåva för våra barn – liksom vi har mycket att lära av dem. Det svåra är att hitta spelplanen där vi möts med engagemang för varandra.
Allt handlar om utveckling, för livet är en enda stor förändringsprocess. Och i många förändringar ryms två sidor: nyfikenhet och motstånd, glädje och sorg, det som driver oss framåt och det som håller oss tillbaka.
Jag anar att många av oss just nu upplever situationer som drar åt motsatta håll. Ekonomin är ett exempel, i lågkonjunktur blir vi mer återhållsamma, men också mer medvetna i våra val.
Tekniken är en annan. Vårt samhälle blir alltmer digitalt, och det kan vara svårt att hänga med. Vi på Livsenergi ser det varje dag. Med vårt byte till Billogram för våra fakturor tar vi ännu ett steg i den digitala riktningen – men vi lovar att det blir bra även för dig som föredrar en utskriven faktura.
Livet är en enda stor nöjespark med gungor och karuseller. Ibland går man runt i cirklar, andra gånger får man skjuts framåt eller en knuff tillbaka. I dessa prövas något djupare än vår balans – nämligen självkänslan.
Tänk vad lätt det är att känna sig stark när allt flyter, och hur snabbt självkänslan börjar vackla när något skaver. När vi byter tjänst, flyttar, får kritik, eller jämför oss med andra blir vi plötsligt barn igen – osäkra, tvivlande, sökande efter bekräftelse.
Det är mänskligt, och kanske till och med nödvändigt. För i självtvivlet finns en gåva – en påminnelse om att lyssna inåt och möta den del av oss som inte känner sig tillräcklig.
I Periodens Erbjudande När självkänslan vacklar skriver Denise Linn om just det: att osäkerhet inte är ett tecken på svaghet utan en dold styrka. Att låg självkänsla kan bli porten till självmedkänsla, om vi möter den med vänlighet i stället för motstånd.
Det är kanske där livets nöjespark visar sin mening. Om vi vågar stå kvar även när det svajar kan vi upptäcka att tryggheten inte bor i det yttre – utan i vår förmåga att älska oss själva genom alla faser. Och när karusellen väl stannar, inser vi att vi inte längre är densamma som när vi klev på.
Hur rimmar de här tankarna med dig?
Jag önskar dig en fortsatt fin oktober och en härlig Halloween och Allahelgonahelg!
Varma hösthälsningar,
Alexandra
