Nu ligger manuset ”Så länge Hon lever”
utskrivet i min famn.
Som ett nyfött barn granskar jag Henne med tårfyllda ögon.
Ett Under
Jag ser hur vi hör samman och
hur Hon också är en alldeles egen varelse
skapad och född för världen
Ännu håller jag min skyddande hand över Henne
Kommer världen att se på miraklet med mina ögon?
Kommer man att förstå Henne?
Älska Henne, som jag?
Jag har burit ”Så länge Hon lever” under mitt hjärta
sedan hösten 2017, skrev det första hela utkastet i Nerja september 2018
och har sedan dess arbetat för att förädla det jag önskar förmedla.
Det är ett berättelse som rör sig fritt mellan det konkreta och suggestiva;
mellan tid, rum och parallella världar.
Det är en historia som binder samman inre och yttre världar
för att leva det icke levda innan det är för sent.
Nu håller jag manuset intill mig
Att skriva är mitt livselixir
men att lämna det att nagelfaras av förlag
som nio av tio gånger refuserar författares arbete
är mer plågsamt än själva förlossningen.
Jag vänjer mig aldrig.
Jag önskar bara att jag kunde visa detta Under för några,
som med kärleksfulla ögon förstår;
känner igen sig i både ”modern och barnet”,
som välsignar dem båda
och ser deras framtid
Som för alltid är Ett,
fastän de måste gå skilda vägar.
Idag är dagen medan ”Så länge Hon lever”
ännu vilar trygg i min famn.