Tillbaka på min strand

Tillbaka i Nerja, Spanien
för att skriva på en berättelse om ”Familjeband”.
Det är en kortroman som utspelar sig på ett bröllop,
där släkt och vänner möts;
exfruar, exmakar med nya partners,
hel- och halvsyskon
och bonusbarn.
Det är en berättelse om komplicerade familjeband
men också om den kärlek som består
trots allt
Om tillhörighet och utanförskap
Om saknad och tacksamhet
Om kärlekens många nyanser
i det brustna och i de oupplösliga banden.
Jag vill ge alla i de här brokiga familjemönstren en röst
och främst skilsmässobarnen,
som ofta pendlar mellan föräldrar,
som ibland nästan är en gäst i sitt ”eget hem”.
Som får bonusföräldrar och halvsyskon eller bonussyskon utan blodsband.

Jag vill skildra förlusterna och den möjliga rikedomen
i ”Familjeband”.

På plats, med undersköna soluppgångar som inspiration.
Havet, stränderna, bergen, folklivet och bara jag…
Ensam med mina tankar
för att skriva.


I väntans tid


Väntar på besked från förlag …
Önskar mig ett härligt samarbete med kompetent redaktör som kan förhöja kvaliteten ytterligare,
önskar mig ett förlag som kan hjälpa mig att nå ut till läsare,
för marknadsföring är inte min starka sida.
Jag vill bara skriva
skriva
skriva
Så jag hoppas, hoppas och hoppas.
Bok blir det i alla fall, det lovar jag.
Om inte annat via egenutgivning senare i höst.
Men först vill jag ge de förlag jag har skickat till sina månader att
läsa, granska och känna in.

Jag går i väntans tider.
Det är en tid av hopp och tvivel…

Så länge Hon lever


Nu ligger manuset ”Så länge Hon lever”
utskrivet i min famn.
Som ett nyfött barn granskar jag Henne med tårfyllda ögon.
Ett Under
Jag ser hur vi hör samman och
hur Hon också är en alldeles egen varelse
skapad och född för världen
Ännu håller jag min skyddande hand över Henne
Kommer världen att se på miraklet med mina ögon?
Kommer man att förstå Henne?
Älska Henne, som jag?

Jag har burit ”Så länge Hon lever” under mitt hjärta
sedan hösten 2017, skrev det första hela utkastet i Nerja september 2018
och har sedan dess arbetat för att förädla det jag önskar förmedla.
Det är ett berättelse som rör sig fritt mellan det konkreta och suggestiva;
mellan tid, rum och parallella världar.
Det är en historia som binder samman inre och yttre världar
för att leva det icke levda innan det är för sent.

Nu håller jag manuset intill mig
Att skriva är mitt livselixir
men att lämna det att nagelfaras av förlag
som nio av tio gånger refuserar författares arbete
är mer plågsamt än själva förlossningen.

Jag vänjer mig aldrig.

Jag önskar bara att jag kunde visa detta Under för några,
som med kärleksfulla ögon förstår;
känner igen sig i både ”modern och barnet”,
som välsignar dem båda
och ser deras framtid
Som för alltid är Ett,
fastän de måste gå skilda vägar.

Idag är dagen medan ”Så länge Hon lever”
ännu vilar trygg i min famn.

Skrivardagar

Fina dotter Linn bokade oss på vår alldeles egna skrivarretreat.
Jag tackade glad ”ja” men sedan tvekade jag …
en känsla av ”ingen idé” infann sig
Jag har inte haft en sådan här ”besvärlig” skrivprocess
inför någon av mina tio hittills varande utgivningar
fast min man säger att det varit tufft förut också.
Men det är som med förlossningar,
i samma ögonblick ungen är ute glömmer man all smärta!

Igår kväll kom livet att, lyckligtvis, föra mig till ett klipp på SVTPlay
där Jonas Karlsson blev intervjuad med anledning av releasen av sin sjätte bok.
Härliga man, så ärligt, så mänskligt…
när han berättade att hans dator är full av ”börjare”…
Alla dokument där han börjat om …
försökt på nytt…
tills någonting känns ”som om att det bär” …
Så ärligt berättade han om den inre kritikern som angriper honom
och undrar om det finns någon förläggare som ger ut skräpet
och om någon kommer att ens vilja läsa….

Tack Jonas, du gav mig nytt hopp och mod.
Jag är på ”börjare-dagar”…
Jag ska sitta här med utsikt över vattnet
och börja om precis hur många gånger som helst…

Min dator ska också bli full av ”börjare”…
och någonstans på vägen kommer jag
att känna att det bär….

Det bär…
förr eller senare!

Nu ska jag bara njuta av att jag ger författaren odelad tid…
i flera dagar….och nätter… timmar och sekunder.

Resa i tid och rum


Imorse målade jag den här tavlan. När jag skriver och målar reser jag mellan världar. Svävar fritt i kosmisk oändlighet. Förflyttar mig mellan tid och rum på ett sätt som gör vardagen magisk, ty över allt finns sambanden mellan då, nu och sedan; mellan skälen till varför vi möts; hur väven är vävd; hur trådarna är tråcklade och hur osynliga trådar binder samman dem som är menade att ses igen, oavsett plats och omständigheter och hur tilltrasslat det än kan vara bitvis.
Väven vävs …
I en evighet där kanske allt sker i parallella världar. Det som inte blev, blev ändå, i en annan dimension.

För något år sedan tog jag mig till mitt åttionde år. Jag tänkte att jag ville vara säker på att få chans att prata om livet, kärleken och existensens mysterium och oändliga dimensioner med mitt minsta barnbarn innan det är för sent. Hon som då kommer att vara 23 år. Så jag har varit åttio år. Jag har fått mina sommarveckor med finstämda samtal. Jag har fått förmedla vad mitt hjärta är fullt av. Så jag skrev en bok, som förstås utifrån det faktum att jag bara är 63 år kan betraktas som en fiction; ren fantasi för den som är skeptisk till tidsresor ;-).
Jag gav boken namnet ”Famnar av liv” för den handlar just om att livet både är ”många famnar djupt” men också om att ”famna livet”, så som det ter sig.

I natt fick jag en ingivelse att jag skulle vilja ge bort några böcker som gåvor till Livsenergis läsare och blogg-besökare. Så om du skulle vilja läsa den här finstämda boken, som jag fått så fin respons på, så skicka mig ett mejl på carin@conspirito.se eller SMS på 0705 509509 med namn och adress så skickar jag dig boken mot en försändelsekostnad om 50 kr, som du då swishar till mig.

Skulle du dessutom vilja ha boken som jag skrev dessförinnan: ”Fallfrukt & Stjärnfall” – en bok där jag på ett djupt personligt sätt, reflekterar kring ”tredje åldern”; om att mogna som människa, så bringar det mig stor glädje att skicka dig båda två, en försändelsekostnad på 100 kr, som du swishar mig. Eller om du vill välja en av dem, så går det bra också, förstås!


Erbjudandet gäller t om 30 April och max 50 böcker/titel.
Om du vill läsa mer om böckerna så är du välkommen att titta in på http://www.conspirito.se/text1_71.html
Där finns recensioner, baksidetext m m.

Att skriva är livsenergi

Att skriva är som att andas för mig. Jag kommer att dela med mig av mina sextiotre års livserfarenhet, varav tjugofem år som verksam Psykosyntesterapeut och om de värdefulla verktygen Human Design & Gene Keys, som betyder mycket för mig, både personligen och yrkesmässigt. Om du vill läsa mer om mina tjänster, utgivna böcker eller titta in i mitt Galleri, välkommen till: www.conspirito.se

Jag kommer att blanda insikter, magiska ögonblick och det alldeles vardagligt, mänskliga som upptar mig. Det blir som en blandning av ”Kärringsnack & Visdomsord”. Inte alltid så här väldigt långa inlägg som inledningen här nedan. Ibland bara en kort reflektion!

Lite mer om mig ….

En grundläggande tanke som jag utgår ifrån är att jag tror att vi alla är av det stjärnstoff som uppstår när stjärnor tar sitt sista andetag. Jag tror att våra särdrag; gåvor, styrkor, sårbarhet och vårt syfte på jorden bestämdes när stjärnornas ”prana”(livskraft) strömmade genom vårt tysta, vackra universum och stämplade specifika DNA-koder, i fostrets lilla väsen och i den tidlösa själ som kom att resa i kroppen.

Var kommer jag ifrån?

Jag kommer ifrån det tillstånd jag alltid längtar tillbaka till. Till den obrutna enhet som jag, i den dualistiska tillvaron, stundom glömmer att jag finns i. En helhet som, trots allt, består i mig som en ständig referenspunkt.

När jag blickar tillbaka på sextiotre års resa (i detta liv) kan jag se att varje steg har präg-lats av mina utmejslade särdrag, oavsett om jag har lyckats eller misslyckats på min väg. Oavsett om jag uttryckt dem i sin högsta eller lägsta frekvens. Oavsett om jag har förnekat eller erkänt dem. Oavsett om jag har förkroppsligat karaktärsdragen i en primitiv eller andlig aspekt. Jag är vad jag är. Oavsett.

Resan hit har, i hög grad, handlat om att omfamna och acceptera just den jag per natur är – en romantiker som vandrat i alla riktningar för att söka kärlekens innersta väsen. Kärlekens belackare kallar romantik för ren dårskap, men för mig är romans ytterst en kärleksrelation till Själva Livet. Romantik är längtan, sprungen ur minnet av ett naturligt tillstånd av enhet. För mig föds den poesi och det böcker jag skriver och tavlorna jag målar ur romansens källsprång. Det är ur detta utlopp som min omsorg om andra flödar. Här utvinns transformationens bränsle. Det är också skälet till att jag älskar Sevillanas Flamenco och alla latinamerikanska danser. För att det är så passionerat.

Var är jag nu?

Jag befinner mig i ett mångfasetterat skifte i livet. Jag har börjat ta ut min allmänna pension och jobbar bara lite – och endast med det som bringar mig stor glädje – som t.ex. att guida människor genom sin design och genom GeneKeys ”Gyllne Stig”.
Jag är gift med en fin man sedan femton år. Mor till två begåvade döttrar (födda -75 och -81) och mormor till fyra härliga barnbarn mellan sex och arton år. För övrigt skalas gamla identifikationer sakta bort. Frihet erövras, men det är också ovant. Vad vill jag med återstoden av mina dagar? De är färre än de jag har bakom mig. Vad vill jag förverkliga medan tid finns? Det av mig som, under många år i familjebildningens- och yrkeslivets faser och av praktiska skäl, delvis, har kuvats framträder igen. Med förnyad styrka.

Jag iakttar med stort intresse den evigt pågående transformation, som inte bara är bekväm. Att åldras har sina för- och nackdelar, sin glädje men också sin sorg.

Vart är jag på väg?

Hit. Bland annat. Hit till er! Det ska bli en fröjd att få dela tankar och känslor här på Livsenergis Blogg.

Vidare. Varje dag lär jag känna mig själv och världen på nytt. Jag är på väg mot nya fascinerande möten, mot min elfte bokutgivning och mot en framtid som jag önskar ska fortsätta att inkludera ett par månader i Spanien varje år. Där älskar jag att skriva i soluppgången och att dansa efter solens nedgång.

Hem. Alltid hem. Varje ögonblick. Ibland måste jag resa bort eller gå vilse för att komma hem. Men var jag än är, så är jag är alltid på väg hem och samtidigt alltid hemma.

Kärlek

Hannah Carin