I början av november vrider sig Årshjulet ett snäpp till och tar oss in i Alvablot, portalen till den mörkaste tiden på året här i Norden. Nu går vi in i mörkret för att finna vårt ljus. Själva namnet Alvablot kommer från alverna i den nordiska mytologin, som bland annat representerar våra släktled bakåt, och den här perioden hedrar, kommunicerar och försonas vi med dem.
Vid högtiden Alvablot befinner vi oss mitt emellan Höstdagjämningen och Vintersolståndet. Vi lämnar skördetiden bakom oss och styr in i vinterns kyla och mörker. Samtidigt låter vi naturen inspirera till att söka oss än djupare in i oss själv för att begrunda livets och dödens mysterier.
Alvablotperioden – som sträcker sig ända fram till Vintersolståndet den 21 december – bär de feminina kvaliteterna, den mörka, vilande, varande, cykliska kraften, och visdomen i att låta något dö för att något annat ska kunna leva.
Det är en tid då vi hedrar dödens roll i naturens och livets cykel, och dödens roll i vår egen personliga och andliga resa med den här fysiska kroppen. Vi kan inte utvecklas utan att vi låter aspekter av oss själva dö: beroenden, uttjänta vanor, destruktiva relationer, hindrande tankar och begränsande mönster. Delar av oss dör hela tiden, när vi förändras och lämnar det gamla att förmultna. I Alvablotperioden hjälper energin oss att finna och låta det hos oss som behöver dö, dö.
Perioden står för ålderdom och död, men med naturens cykliska intelligens, med ständigt nya frön och näringsrik mylla, finns också ett löfte om återfödelse. Ingen energi förgås någonsin, allt dör och återuppstår i någon form.
Vi kan använda den mörka perioden av året till att se över vilka delar av oss som vi behöver låta dö så att vi kan växa och expandera fullt ut. För precis som den havande Mamma Björn när hon går in i sitt vinteride, precis som träden och plantorna, bär vi med oss frön till vår expansion in i mörkret – frön som vi är menade att finna, ta hand om och skörda frukterna av.
Det är när vi rensar och renar och läker vårt skav här i mörkret som vi finner vår inre skatt. Det är först när vi vågar möta vårt mörker på riktigt, läka vår smärta, vårt trauma, som vi kan expandera på ett hållbart sätt, i samskapande med vår själ och Universum.
Reflektionsövning: Vad behöver dö?
- Vad är livlöst och tråkigt i ditt liv?
- Vad behöver du låta dö nu för att nytt ska kunna växa fram när värmen och ljuset kommer tillbaka?
Jag önskar dig en magisk Alvablot och en spännande period i mörkret!
Tia Jumbe
Tia Jumbe är lärare och terapeut i shamansk healing, feminin kraft och magi, författare och passionerad inspiratör till att leva i samklang med Moder jords cykler och naturens magi.