Jag är på väg till Arlanda kl. 5.00 en tisdagsmorgon i april. Det är fortfarande kyligt så här tidigt, men vårsolen skiner och jag har fått lyxen att resa till London på bokmässa för att leta böcker till våra medlemmar. Livet är bra!
I bilen lyssnar jag på P1. Idag kommer domen om mordet på en 21-årig ung kvinna i Vetlanda. Strax efter Ekot kommer ett program jag aldrig har lyssnat på – Andakt. En feministisk präst berättar om en händelse ur bibeln där ”kvinnan med balsamflaskan” häller dyrbar balsam i Jesus hår. De andra lärjungarna tycker det är slöseri och dåligt omdöme eftersom hon kunde sålt flaskan och gett pengarna till behövande. De dömer henne hårt. Jesus undrar varför de andra vill göra henne ledsen och menar själv att han är tacksam och att hon har förberett honom för hans begravning. HON, kan det ha varit Maria Magdalena undrar jag? (Det får jag ta reda på är jag kommer fram.)
Prästen vill med sin berättelse få oss att reflektera över hur vi beter oss mot varandra. I vårt dömande mönster ser vi inte alltid vad avsikten med en handling är utan dömer utan filter för det vi inte kan se, känna eller förstå. Den får mig att tänka på en av vårens favoritböcker i bokklubben – Maria Magdalena – den begravda sanningen. Samtidigt inser jag att den även lyfter kärnan i bok nr 6 – Kära Häxa; kvinnan med balsamflaskan känner in ett behov som inte någon av männen i gruppen gör. Hon lyssnar på viskningarna inombords och vågar gå sin väg, leva sin sanning.
I detta nummer lanserar vi bok nr 7 som är en nyhet skriven av hyllade, kloka Matt Kahn med den sköna inställningen till livet. Den handlar mycket om relationen till oss själva och andra och hur vi beter oss mot varandra. Här sätter Matt fingret på hur vi – trots att vi alla är sammanlänkade och strävar efter enhet och samhörighet – sårar varandra gång på gång.
Exemplet från bibeln är en situation som uppstår i vår omgivning varje dag. Ibland är vi hjälparen, ibland är vi offret och ibland är vi förövaren. Ofta leder det ena till det andra och sätter spiralen i spinn (tack Branka för att du tydliggjorde detta för mig). Men det finns vägar ut. Periodens bok är en bra början för att se oss själva ”in action” och få perspektiv. I Allt för ljuset, allt för livet, allt för kärleken får du tydlig vägledning med varsamt valda ord genom 10 principer som kan hjälpa dig att se din roll med nya ögon och möta livet med ny approach.
Jag inser att det är ett spännande tillfälle jag har valt att skriva denna krönika. På mitt flyg sitter jag nu bredvid en kvinna (i min ålder) som just har köpt en starköl kl. 8.20 på morgonen, vilket får mig att undra både det ena och det andra. Men vem är jag att döma henne? Hon är ju helt okänd för mig, jag har ingen aning om hur hon mår idag och vad hon behöver. Hon kanske firar något! Oavsett är det hennes ensak. Så nu ska jag tänka på vad Matt Kahn säger och möta motstånd och inre konflikt med kärlek och medmänsklighet. Jag kan stå ut med att det luktar lite öl en stund.
Livet är inte bara något vi gör vid sidan av. Livet löper nonstop. Vi måste hänga med, se de möjligheter som erbjuds och aktivt välja hur vi vill ha det. Med möjligheter kommer ansvar och det minsta vi kan göra är att ta ansvar för våra handlingar – små som stora. Det låter lätt, men det är faktiskt ett konststycke att leva här på jorden. Med nyfikenhet och vakenhet blir det roligare och lättare. Därför hejar jag på den härliga författaren Matt som så klockrent får oss att se med nya ögon.
Varma hälsningar, Alexandra Jerselius
PS. Nu är krönikan färdigskriven. Min reskompis här bredvid har fått en öl till. Personalen ger henne väldigt fin uppmärksamhet och kommer ofta förbi med ett tryggt leende och vänliga ord. Jag börjar tro att hon behöver sin öl idag. Just den här gången lyckades jag ta mig förbi mig själv tack och lov. <3