Ibland vill man bara kräkas på det

Godmorgon lördag!

Efter en härligt hundpromenad i gnistrande morgonsol och snöknarr under fötterna har jag nu fått i mig kaffe, en ovanligt god ostsmörgås och ett alldeles för överkokt ägg. Huset sover och jag får vara vaken i princip själv. Guldstund! Då var det tydligen läge för reflektion:

Vi tenderar att värdera oss själva utifrån våra egna förutfattade meningar om vem jag är, hur jag är och hur andra uppfattar mig. Det där sista är ganska intressant. Vi hittar helt enkelt på många gånger. Jag har insett det om mig själv många gånger och blir lika förundrad varje gång.

Häromdagen trillade jag över det här citatet som etsade sig fast i mig och fick mig att fundera. Tänk, även jag kanske är en inspiration för andra. Jag har ju faktiskt ingen aning. Möjligheten har inte ens slagit mig förut. Men det ju fullt möjligt.

Jag menar inte att det ska vara ett mål att vara en inspiration till andra men det är en fin tanke, i motsats till många andra som slår en dagligen, att man faktiskt kan ge någon annan något fint utan att försöka. Genom att bara vara sig själv.

Och jag tror att det är där gnistan till inspiration föds – när man är sig själv.

Men, vi är nog flera som känner att vi har hört det där – var dig själv – till leda. Ibland vill man bara kräkas på det och skjuta tillbaka några snärtiga, halvt elaka ord till den som sade det. För det är inte så lätt att veta alla gångar. Hur 17 är man det? Mmmmmmmm. Bara jag vet. Bara du vet.

One thought on “Ibland vill man bara kräkas på det

  1. Tja, för mig är du en ordentlig inspirationskälla. Jag tycker du har ett ordentligt spännande arbete, vilket måste ju tyda på att du har något unik och värdefullt som du går runt och bär på. Det är mycket uppskattat att du delar med dig av dina tankar och funderingar.

    Och det här med att vara sig själv. För mig betyder det att jag står för det jag gör. Att jag möter människor som jag vill behandla andra, och inte utifrån de reaktioner som andra människor omedvetet ber om. Att jag sysselsätter mig med sådant som får just mitt hjärta att sjunga. Och hur vet man det? Jo, man mår bra. Fast det är klart. Det här med att uppmärksamma det man tar för givet är ju alltid en utmaning. Det blir lättare att se allt man får, och att man får göra det man vill, när man tränat tacksamhet i ett halvt decennium eller mer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *