Krönikor

Personlighetstyper. Mig själv. Dig. Mina barn. Min partner. Kombinationen av andlighet och psykologi för personlig utveckling… Jag är nyfiken på Enneagrammet.

Intuition – vad är det för mig, funderar jag. Kan det vara så att kontakten med intuitionen är kärnan till när jag är extra medveten och närvarande? Och när jag bara ”kör på”, är jag då långt ifrån min intuition…? En spännande tanke som jag måste utforska!

Vet ni vad, jag är så glad att ni finns. Att veta att det finns så många som har valt samma resa som jag – en utforskande resa om livet, existens och att leva äkta – känns både tryggt och inspirerande. Här är vi alla samlade. Tänk om vi kunde hitta vägar att nå ut till varandra mer, mötas – fysiskt eller virtuellt – och dela erfarenheter.

Jag har varit lyhörd för min kropp under större delen av mitt liv. Det började redan som tonåring, men då reagerade jag nog mer med rädsla över ömmande leder, mage, munblåsor osv. Med tiden har jag lärt mig möta kroppsliga obehag med en nypa nyfikenhet och forskningslust – var kommer detta ifrån?

Det är ju egentligen väldigt enkelt och logiskt. Andningen definierar början och slutet av livet. Den kunskapen borde räcka för att vi ska vara försiktiga med den, ta hand om den och se till att den funkar så bra som möjligt, eller hur? Många tänker nog att ”jag vet att andningen är viktig och jag borde nog göra lite andningsövningar”. Jag är själv en av dem. Men gör jag något för att stärka den? Nej.

Det här med ”sin egen väg” är ett högaktuellt ämne. Just nu är många på tårna för att ”göra rätt” enligt pandemins många riktlinjer för att minska smitta, vilket är jättebra. Jag vill på inget sätt dämpa vikten av det, tvärtom. Samtidigt som det pågår lyfts ett annat samhällsmönster fram – det om att ”göra det förväntade” i vardagslivet.

Vad går du runt och bär på nu? Vilken del av dig är du just i färd med att arbeta med, utveckla? Jag tror att många som är medlemmar i Livsenergi bokklubb ständigt är igång med ett projekt i det inre. Kanske inte alltid så uttalat, men det finns där.

Vad är det för märklig tid vi lever i. Ett år med pandemin inpå husknuten sätter säkerligen sina spår. Men inte nog med det, just nu verkar det som att vi är inne i en mörk tunnel, och jag tror inte det bara är Coronas fel. Det är många energier som härjar.

Jag sitter här med ett smil när jag tänker på er inför de rader jag ska skriva. Varje krönika är en glädje att formulera och varje bok vi producerar är ett angeläget och fint uppdrag. Jag är så lyckligt lottad att få jobba för er.

Välkommen in i andra halvan på februari! Ni kanske inte räknar ner vinterdagarna, men det gör jag! Skåning i själ och hjärta (om än jag bor i Stockholm) så tycker jag att våren ska börja i mars =).