som har besök av oräkneliga fjärilar
som ivrigt fladdrar runt blommorna
deras vingslag förmedlar livsglädje
pur livsglädje
De lyfter som små virvelvindar
och snurrar i cirklar runt varandra
som om de är förälskade.
Jag andas in passionen,
den iver som finns nedlagd i skapelsen
Det är en ljuvlig livsglädje
som gör sig påmind i den prunkande trädgården
och det får mig att tänka på några Bibeln (Jer 31:4),
ett löfte till landet Israel men också ett löfte till oss alla:
”Än en gång ska jag låta dig blomstra
ja, du skall blomstra igen, jungfru Israel.
Ännu en gång skall du, smyckad med bjällror, träda ut i glädjedans.”
Och jag tänker på att blomningen sker just när vi
hejdlöst lever just vår egen natur; vår egen medfödda design.
Och det är ögonblicket när vi åter ser att världen är en magisk plats
som livsglädjen porlar.
Alldeles naturligt, trots allt och mitt i det som kan vara så tufft och obegripligt.