Livsglädje

Jag sitter på terrassen och tittar på vårt blomsterhav
som har besök av oräkneliga fjärilar
som ivrigt fladdrar runt blommorna
deras vingslag förmedlar livsglädje
pur livsglädje
De lyfter som små virvelvindar
och snurrar i cirklar runt varandra
som om de är förälskade.

Jag andas in passionen,
den iver som finns nedlagd i skapelsen
Det är en ljuvlig livsglädje
som gör sig påmind i den prunkande trädgården
och det får mig att tänka på några Bibeln (Jer 31:4),
ett löfte till landet Israel men också ett löfte till oss alla:

”Än en gång ska jag låta dig blomstra
ja, du skall blomstra igen, jungfru Israel.
Ännu en gång skall du, smyckad med bjällror, träda ut i glädjedans.”

Och jag tänker på att blomningen sker just när vi
hejdlöst lever just vår egen natur; vår egen medfödda design.
Och det är ögonblicket när vi åter ser att världen är en magisk plats
som livsglädjen porlar.
Alldeles naturligt, trots allt och mitt i det som kan vara så tufft och obegripligt.