Livsglädje

Jag sitter på terrassen och tittar på vårt blomsterhav
som har besök av oräkneliga fjärilar
som ivrigt fladdrar runt blommorna
deras vingslag förmedlar livsglädje
pur livsglädje
De lyfter som små virvelvindar
och snurrar i cirklar runt varandra
som om de är förälskade.

Jag andas in passionen,
den iver som finns nedlagd i skapelsen
Det är en ljuvlig livsglädje
som gör sig påmind i den prunkande trädgården
och det får mig att tänka på några Bibeln (Jer 31:4),
ett löfte till landet Israel men också ett löfte till oss alla:

”Än en gång ska jag låta dig blomstra
ja, du skall blomstra igen, jungfru Israel.
Ännu en gång skall du, smyckad med bjällror, träda ut i glädjedans.”

Och jag tänker på att blomningen sker just när vi
hejdlöst lever just vår egen natur; vår egen medfödda design.
Och det är ögonblicket när vi åter ser att världen är en magisk plats
som livsglädjen porlar.
Alldeles naturligt, trots allt och mitt i det som kan vara så tufft och obegripligt.

Blomstra än en gång

Tillbaka i mitt ”hemland”
här blomstrar min själ
än en gång
så som löftet
Och om jag än vet
att lycka inte är  bunden till en plats;
och inte till en person eller händelse;
icke heller något jag kan konservera
så är det ändå här
jag känner  sprudlande livsglädje
för jag lever varje minut
med magiska ögon
som ser och njuter

Här flödar het spansk musik
Här flödar själens poesi
romantik
livets passion
i varje enkelt möte
i varje dans
i varje måltid
i varje våg som sveper in från havet
i varje solig dag
i varje ögonblick
föds jag på nytt
Till den jag är ämnad att vara
till det högsta syftet
att njuta av livet
att vara här
närvarande
i tacksamhet
i en djup uppskattning av
varje given stund
berörd av både det ljuvliga som det smärtsamma
levande i både det lekfulla som i det vemodiga
Lev ande

Så som det alltid borde vara
men som i vardagens rutiner och trygghet så lätt går förlorat;
då när jag glömmer bort min natur av livsglädje
Jag var förlorad en stund
men jag har funnit mig själv igen