Även om viljan att skapa förändring finns, avstår vi ofta från att göra något. Vad är det som gör att vi väljer det goda, bekväma livet trots att vi vet att det leder till förfall?
Kan ni känna igen önskan att vara på ett annat sätt mot sig själv? Kanske att man åt en renare kost för att hjälpa ämnesomsättningen och må bättre i magen, gjorde de där enkla övningarna för att motverka ryggsmärta, tänkte trevligare tankar om sig själv, eller började dagen med en andningsteknik som man vet dämpar stressnivåerna.
Ofta vet vi vad vi behöver göra för att skapa en positiv förändring i livet, men av någon anledning avstår vi. Vad beror det på? Jag tror att bekvämlighet och en stor bov i dramat.
Personligen har jag länge vetat att andningsövningar gör mig gott. Redan när jag var 27 år gick jag en kurs där vi fick i läxa att utföra en viss andningsrutin varje dag i en månad. Jag gick upp extra tidigt varje dag och satte mig i vår lilla lägenhets minikök för att göra mitt pass och hoppades att jag inte skulle störa min partner. Jag tyckte om det, men det var en ganska omfattande rutin som tog tid, så den prioriterades snart bort.
Trots att jag vet vad andning kan göra för mig – hur jag med bara ett par andetag kan påverka mitt sinnestillstånd, mitt fokus och energinivå – har jag ännu inte fått in dessa övningar i min vardag. Istället lever jag ofta ett ganska stressigt liv där arbete prioriteras högst, vilket också leder till ruckade mat- och sömnvanor. Ingen uppåtspiral direkt.
Men så händer något. Jag fångas av någons sätt att förmedla ett budskap, det träffar mig djupt och väcker den där önskan till liv igen. Matteo Pistono är en sådan. Hans inställning till andning känns snäll, enkel och tillgänglig utan för mycket krav på kunskap, plats, tid på dygnet eller tidsåtgång. Med hans tips och råd kan jag få in andningen i mitt liv precis när jag vill och hur jag vill. Och när jag känner mig redo kan jag fördjupa min praktik med hans vägledning.
I vårt samtal uppmärksammade Matteo mig på ett känt citat:
“We all need to take part in our own rescue.”
Och det är ju så – vi måste alla ta ansvar för hur vi mår och vår egen ”räddning”, hur svårt det än är. För mig handlar det om att komma igång, och är tröskeln låg är det så mycket enklare. Jag vill inte känna att jag måste ta mig till en studio för att andas i grupp, eller åka på en retreat. Jag vill bara ha verktygen nära tillhands. Det erbjuder Matteo, tillsammans med förklaringar på vad som faktiskt händer i kroppen när vi andas på olika sätt, särskilt i relation till nervsystemet. Kombinationen är så övertygande att man inte kan låta bli!
Livet ska inte vara bekvämt. Det ska vara händelserikt och spännande, både i det yttre och i det inre. Låt oss bryta bekvämlighetens mönster tillsammans, ett andetag åt gången.
Önskar dig en vacker försommar!
Varma hälsningar,
Alexandra Jerselius