En dans mellan förundran och vemod

Det är en vacker söndag i augusti. Jag sitter på balkongen och njuter i solen med en kopp kaffe efter en skön promenad i skogen. Skön, men också lite vemodig. Jag känner av skiftet som står för dörren. Ett litet nyp av kyla i vinden, samtalen med barnen om skolan som börjar om några dagar och den tudelade känslan över att vardagen styrs mer av rutiner än lust. Jag vet av erfarenhet att övergången är den svåraste. Väl inne i rytmen igen funkar allt bra och livet är härligt även på den sidan.  

Vemodet fick mig att reflektera över varför jag känner såhär. Är det något jag saknar eller som behöver läkas? Samtalet med Marcela Lobos tidigare i veckan ligger nära i minnet och påminner mig dagligen om ett par saker, t.ex. att ”även om det tar tid så kan vi komma till en plats där vi leder med hjärtat och har förståelse och tålamod med omgivningen (och en själv) i alla möjliga situationer”. Jag tänker på det flera gånger varje dag. Även på den karta för självutveckling hon beskriver i sin nya bok – de schamanska riterna Munay-Ki och – hur de är naturligt formade så att vi kan följa dem och successivt närma oss den platsen där den inre tillfredsställelsen och kärleken för det kollektiva och vår planet är större än jaget.  

Det finns många liknande ”kartor”. Marcela nämner även Carl Gustav Jungs teorier som har fascinerat henne genom livet. Men de 10 Munay-Ki-riterna fängslar mig för att de har slagit rot ur naturfolkets traditioner snarare än forskning och labbrapporter. Det är naturliga. Och går jag till mig själv så är det onekligen enklare att hitta ”urkänslorna” inom mig i naturen. Där kommer hänförelsen över det besjälade livet i skog, hav och mark lätt och naturligt. Även förståelsen för den döda fågeln som har gett näring åt något rovdjur.  

I vardagen är det lättare att känna igen rädsla över ilskan i samhället, frustration över teknik som inte fungerar, eller att kylskåpet är tomt igen. Där behöver vi lära oss att stanna upp i ett ögonblick av förundran för att fånga det.  

När man ser dessa två världar upprörs jag över att vi ens ska behöva störas av många av vardagens bekymmer. Men med evolution följer både gott och ont, och vill vi påverka den i positiv riktning behöver vi börja med oss själva.  

Jag tror på Marcela, att vi har förmågan att träna oss till att hänföras av livet oavsett var vi befinner oss. Och jag tror att medicinfolket i Anderna kan lära oss otroligt mycket efter årtusenden av att läka med kombinationer av redskap, växter, tro och en djup insikt i hur energi fungerar. Därför tror jag på Andernas heliga koder: 10 schamanska initieringar för att läka dina sår, utveckla din medvetenhet och finna ditt kall. En spännande, utvecklande och lärorik bok av en mycket visa kvinna från Chile.  

Kära medlem, njut av septembers underbara färger, glödande sol och mäktiga vindar. Var säsong har sin charm. Än ska vi inte gå i idé. Nu har vi svampens, lingonens och äppelskördens tid med goda pajer och hemlagad äppelmos att ägna oss åt! 

Sköna septemberhälsningar,
Alexandra Jerselius 

Måndatum att uppmärksamma i september: 
11 sep: Halvmåne i första kvarteret i Skytten 
18 sep: Supermåne i fiskarna, månförmörkelse 
24 sep: Halvmåne i sista kvarteret i Kräftan 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *