Energi på näthinnan

Hur  står det till denna sena sommar / tidiga höst? Ja, jag får nog säga att den har börjat kanon, med massor av energi, lust och positiva känslor. Bland annat har jag känt lust att ta itu med saker som har varit riktiga surdegar i många år. Ni vet sånt som till och med kan skapa konflikter inom familjen, med sin partner  och så, t.ex. räkningar och ekonomifrågor, städning, rensning av saker, ordning i hemmet osv. Att ta itu med sådant är skönt och gör mig lättare till sinnes.

Men den här tiden ska jag ärligt säga är också upprivande. ”Något” vill nog göra mig uppmärksam på att det är dags att ta itu med något annat också, som har med min personliga utveckling att göra. De här situationerna väljer jag inte medvetet själv såsom de där positiva förändringarna jag beskrev nyss, utan de här ”bjuder in sig själva” (jaja, visst har jag säkert på något undermedvetet sätt bjudit in dem, men ni förstår vad jag menar). Så, vad handlar det om egentligen? Ja, jag tror att jag hittade kärnan idag.

I kläm

Jag är barn nummer två i min syskonskara av 2 biologiska syskon och en hel drös av helt underbara syskon som jag delar en förälder med. Mina föräldrar skilde sig tidigt, jag var väl ca 1 år. Men under min uppväxt har jag blivit (eller valt att bli?;) en mellanhand. Mellanhänder hamnar ofta i kläm… och så har jag känt stora delar av mitt liv - att jag är klämd. Klämd mellan människor man vill vara vän med, som man absolut inte vill vara ovän med. Orsakerna till det kan ju var en massa olika saker: att man älskar dem, att man är beroende av dem och det är ”smart” att hålla sig sams eller för att det helt enkelt är lättast så.

Att vara i kläm är ju jättesvårt! Om man hela tiden ska medla mellan andra, hur ska man då veta vad som är ens egen kärna, sitt sanna jag? Speciellt om man då är ett barn, som inte levt och skaffat sig den erfarenheten först.

Just nu sitter jag i kläm igen. I nya livssituationer. Inte så dramatiska egentligen, men för mig ändå påtagliga och jobbiga. Men innan jag såg det klart (idag!) så har jag försökt medla, jag har försökt förstå varje sida och inte tänkt så mycket på min egen roll eller plats i situationen. Men helt plötsligt såg jag den, och det var tack vare att den ena parten i situationen ställde frågor som krävde att jag tänkte igenom dem noga och försökte se saken och situationen klart, tydligt och med distans. I lugn och ro, i min egen takt. Förlösande! Även om situationen fortfarande inte är helt löst så har jag fått ett nytt perspektiv som hjälper mig!

Men tillbaka till energin som jag har på näthinnan (enligt rubriken). Trots allt positivt just nu så kan den här typen av situationer, om än av mindre dramatisk karaktär, ändå fullständigt sluka min energi. Känner ni igen det?

Vad gör jag då åt det? Jag vänder min blick inåt igen och så lyssnar jag utåt, på de författare jag pratar med, och på mina insiktsfulla vänner som kommer med så fina tips utan att egentligen veta om det. Och så  en viktig sak: jag försöker påminna mig om min energinivå och frekvensen jag vibrerar på varje dag. Ibland flera gånger om dagen. Och så kommer jag ihåg vilken frekvens jag VILL vara på.

Slutkläm

Oj så långt det här blev, men för att avsluta kort och komma till poängen:

Vi har just släppt en bok som heter Vägen till qi. Den här boken är en påminnelse och en konkret förklaring till hur energin flödar i våra kroppar. När man då har en ”lågenergidag” så kan lite av denna kunskap hjälpa gott. Till exempel räcker några enkla yoga- eller qigongövningar långt för att skifta energiflödet och få det att forsa som det ska.

Hörrni - vi har så mycket gott och utvecklande att lära oss av i livet. Jag är så tacksam för allt det. Det vore väldigt tråkigt, och säkert ännu mer stressigt, utan det.

Ha den bästa dagen!

Varma hälsningar
Alexandra