Denna veckan i ett nötskal đ°
Det hade varit sĂ„ lĂ€tt att blunda. StĂ€nga av. Ignorera. âGĂ„ vidare med livetâ och hoppas att sĂ„ren ska lĂ€ka av sig sjĂ€lv.
Men vet du vad? De gör inte det. Inte förrÀn du gÄtt till roten med vad det Àr som egentligen gör ont. För sÀllan Àr det just det som visar sig först. Allt som oftast gÄr det mycket, mycket djupare och började lÄngt, lÄngt innan du kunnat ana.
Det som kastade fram det i blĂ€ndande dagsljus just nu var bara en triggar, nĂ„got som behövde ske för att du skulle ta dig en titt pĂ„ det đ
We canât run, we canât hide. For there is nowhere to escape when it comes to oneself â„ïž
Kram â„ïž