Jag har just läst en artikel om ateism och anti-religion och haft lite tid att reflektera över hur jag reagerade. Det här är helt klart ett större ämne än några få rader i en krönika, men jag märker att artikeln satte igång tankar i mig.
Det är väldigt intressant att läsa om olika intressen och drivkrafter kring frågan om tro, men så fort någon försöker övertala och övertyga andra om vad man kan tro på och inte, då kliar det i mig. Efter att ha sett många exempel på vad vi människor kan göra med vårt liv med lite vilja och tankekraft kan jag inte annat än fortsätta med min ”personliga tro”. Det gör mig till en bättre människa helt enkelt.
Jag försöker fånga en känsla som jag inser kommer över mig emellanåt. Vi får väl se om jag kan göra den rättvisa här…
Ibland när jag pratar med någon, lyssnar på radio, en podd eller läser en bok är det som att orden och formuleringarna går rakt in i min själ och blir ett med mig. Inte som pilar som träffar hjärtat hårt och vasst utan mer som att de smälter in och ihop med mig till en enhet. Det känns bara helt rätt och riktigt, samstämmigt med min temperatur, min frekvens och min existens. Har du känt så någon gång? Jag tror det är min upplevelse av genuin sanning.
”Det sjönk in i mig så där fint som det bara gör när allt är helt rätt”
För inte så länge sedan, kanske tidigt i våras, hittade jag Agneta Sjödins podd Så in i själen. Jag startade det första avsnittet jag kom över och under timmen som följde fick jag lyssna på Agneta och Elaine Eksvärd i ett av de varmaste, ärligaste, öppnaste samtalen som jag hört på länge. Vilken känsla! Det sades så mycket i det samtalet som sjönk in i mig så där fint som det bara gör när allt är helt rätt, och lirar med mig på alla plan, till 100 procent.
Periodens bok Inre ingenjörskonst är en sådan läsning för mig. Jag kan nästan öppna vilken sida som helst i den och känna ”just det”, eller ”wow, så klockrent”. Jag är så glad att få dela den här boken med dig för den kan verkligen vara transformerande. Med det menar jag en bok som hjälper till att förvandla någon till något ännu bättre. På engelska heter boken Inner engineering, och vi har haft många tankar om vad den ska heta på svenska. Vi stod länge fast vid Inre förvandling, eftersom det är vad som händer successivt när man läser. Men som ni ser heter den nu Inre ingenjörskonst, för det finns en spännande och komplicerad mekanik bakom förvandlingen som vi alla är fullt utrustade att jobba med. Sadhguru visar oss vägen och hans ord och formuleringar hoppas jag kommer smälta samman med dig på just det där fina, varma sättet.
Det finns något magiskt i genuin sanning och jag kan ibland komma på mig själv att vilja uppleva den igen. Jag tänker att det är bra, en strävan efter mer sanning i livet kan ju inte vara annat. Kan du definiera din genuina sanning? Vad är det för dig? Kanske Sadhguru kan vara en hjälp på vägen…
Jag önskar dig en underbar och färgsprakande höst.
Varma hälsningar
Alexandra Jerselius