Upp ur kletet och gå vidare

Jag har det så bra. Jag sitter i en solstol på ett berg i pjäxor och utan jacka. Himlen är knallblå och solen gassar. Jag har semester. Helt underbart, skönt och riktigt utmanande! 

Du läste rätt – det är utmanande. Det betyder inte att det är det som är överhängande, det är inte ens ett problem, det är bara utmanande. Därmed också utvecklande. Jag gillar ju att utvecklas och förstå saker på djupet, så det är bara att go with the flow. Min svägerska sa till mig idag – ”du gillar ju att söka svar på djupet” – och det stämmer verkligen. Samtidigt är det viktigt att hålla en balans även i det och inte snöa in för djupt på saker och fastna i geggan. Livet är som livet är, och det är precis som det ska.   En viss lättsinnighet är sunt, skaka av sig kletet och gå vidare. 

En semester sätter familjen i helt nya roller utanför ekorrhjulet där hemma med skola, jobb, aktiviteter och träning. För de flesta i familjen är semestern bara spännande och jättekul hela tiden. Jag håller i och för sig md till stor del. Men, tydligen är det nu jag ska ta tillfället i akt att söka svar på djupet… Så typiskt, men självvalt. Jag söker svar på varför inte alla mina barn vill hänga med mig på semestern??? Jag tycker att jag är en ganska bra person som åker skidor på hyfsad nivå, hänger med ok i deras hastighet och gillar att bjuda på varm choklad. Vari ligger då felet? 

Jo, jag är deras mamma. Jag är inte deras polare. Så enkelt är det. Men innan jag inser det (på djupet) har en oro infunnit sig som säkert bottnar i en rädsla av att inte vara behövd eller omtyckt längre. 

Nu är min nästa utmaning att ta barnens frigörelseprocess mindre personlig, skaka av mig kletet och gå vidare. 

I samband med denna djupdykning fick jag en vacker dikt skickad till mig, skriven av en kvinna som snart ger ut sin första diktbok. Hon heter Jessica Olsson och skriver vackert på älskadebarndikter.blogspot.com. Jag hoppas att @JessicaMarieOlsson2018 inte har något emot att jag delar denna otroligt fina aha-upplevelse med er:

Din blick är densamma

din blick den är ännu densamma
som då i min famn en gång
när allt du behövde var närhet
min bröstmjölk och kärlekssång

nu blickar du ner på din mamma
förklarar nåt nytt som du lärt
du viftar min oro åt sina
ditt hopp är så avundsvärt

din blick är för evigt densamma
som då i min skyddande famn
jag kysste så varsamt din panna
och viskad ömsint ditt namn

nu blickar jag upp då vi talar
din hand den är större än min
påväg ut i livet ifrån mig
min ängslan är större än din

Tack och lov ligger glädjen alltid nära till hands. Det är en ynnest att få slappna av, umgås md familjen och vännerna, äta gott, andas friskt, skratta högt och leva här och nu. Jag njuter mest <3. 

Alexandra