Att frysa är tortyr

Lördag morgon. Jag sitter på mitt favoritställe nära yogastudion och njuter av en kopp kaffe och cashewmjölk en stund innan passet börjar. Jag reflekterar över den veckan som har gått och kan snabbt konstatera att jag inte har varit i balans, varken i mitt humör, kroppstemperatur eller frekvens. Därefter konstaterar jag att jag inte tycker inte om att vara i obalans. Vem gör det…;)

Självklart hänger allting ihop och det ena ger det andra. Men en insikt som har landat den här veckan är att kyla och att frysa påverkar mig i större grad än jag har förstått. När jag inte kommer undan kylan någon gång på dygnet kan jag inte slappna av. Att ständigt gå omkring och spänna sig kan ju inte vara bra på något sätt. Det här är faktiskt något jag skulle vilja prata med någon kunnig om, gärna höra flera olika perspektiv; kinesiolog, massör, kiropraktor, ayurvediskt kunniga, läkare…
Till exempel:

• Hur vet vi att vi spänner oss (jag tror vi gör det mycket mer än vi själva förstår)?
• Vad händer i kroppen i det tillståndet?
• När vi sedan slappnar av, vad händer då? Kan det föra med sig symtom som är bra att känna till?
• Om vi vet att vi har en spänd period, vad kan vi göra för att lindra symtomen?

Får jag några intressanta svar i frågan ska jag dela med mig, promise.

Minne från veckan: Den stunden jag låg fullt påklädd under en filt och ett duntäcke i tv-rummet och tittade på Vår tid är nu. Jag kände värmen krypa in i ryggen, hjärtat, lungorna och ända ut i tårna. Då slappnade jag av för första gången på flera dagar.