Som underrubrik för min verksamhet har jag i många år haft begreppet
– Levnadskonst –
Fastän det är kanske först nu som jag verkligen övar mig i denna konst!
Ty, den största konsten är att leva väl
mitt i det som är.
Den största konsten är att se skönheten i det vardagliga,
att känna dofter, se nyanser och synkronisitet mitt i det ordinära,
till och med i det som jag förr inte lade märke tid.
Hade inte tid? Förstod inte?
Och kanske för att jag sökte levnadskonsten i det ”transcendenta”
mer än i det immanenta,
mer i det andliga sfärerna än på jorden och i det mänskliga.
Idag är Levnadskonst för mig att öppna hjärtat
för dagen, för mötet, för mystiken i allt levande
Levnadskonst är att glädjas, att visa tacksamhet, att uppskatta,
att vara nära och berörd i det som sker runt omkring mig
Att leva lika kontemplativt som livfullt mitt i dagen.
Lika stilla som intensivt.
Det är icke längre en metod eller en lära isolerad från vardagen
Det är livet.. hela livet.
Det är att vara mitt i livet
Ödmjuk
Inte utanför eller distanserad,
men levande
Lyssnande
Seende
Älskande
Involverad
Intagande
Utgivande
Centrerad i den dans som livet är.
Här – nu
Garbanzo, på bilden är en oerhört begåvad man och gatumusikant i Nerja, Spanien.
Hans närvaro när han spelar spansk gitarr är en vacker påminnelse
om att leva med inlevelse, passion och hängivenhet.
Min kärlek till honom är stor!
