Om att leva väl


Som underrubrik för min verksamhet har jag i många år haft begreppet
– Levnadskonst –
Fastän det är kanske först nu som jag verkligen övar mig i denna konst!
Ty, den största konsten är att leva väl
mitt i det som är.

Den största konsten är att se skönheten i det vardagliga,
att känna dofter, se nyanser och synkronisitet mitt i det ordinära,
till och med i det som jag förr inte lade märke tid.
Hade inte tid? Förstod inte?
Och kanske för att jag sökte levnadskonsten i det ”transcendenta”
mer än i det immanenta,
mer i det andliga sfärerna än på jorden och i det mänskliga.

Idag är Levnadskonst för mig att öppna hjärtat
för dagen, för mötet, för mystiken i allt levande

Levnadskonst är att glädjas, att visa tacksamhet, att uppskatta,
att vara nära och berörd i det som sker runt omkring mig
Att leva lika kontemplativt som livfullt mitt i dagen.
Lika stilla som intensivt.

Det är icke längre en metod eller en lära isolerad från vardagen
Det är livet.. hela livet.
Det är att vara mitt i livet
Ödmjuk
Inte utanför eller distanserad,
men levande
Lyssnande
Seende
Älskande
Involverad
Intagande
Utgivande
Centrerad i den dans som livet är.
Här – nu

Garbanzo, på bilden är en oerhört begåvad man och gatumusikant i Nerja, Spanien.
Hans närvaro när han spelar spansk gitarr är en vacker påminnelse
om att leva med inlevelse, passion och hängivenhet.
Min kärlek till honom är stor!

Intryck & Uttryck

I så många dagar har jag klagat över min inre förvirring
börjat på ett nytt stycke i mitt pågående manus
bara för att rata det igen.
Vänt och vridit på ärendet, på varje menings uppbyggnad
och till sist på varje litet ord och kommatecken.
Om och om igen har jag låtit mig distraheras
av mobilens små ”pling”
det sociala media flödet på FaceBook,
på Instagram, trådar på Messenger och Skype.
Som ett sätt att fly
och kanske som ett sätt att trösta mig själv.

Intrycken är många,
en del inspirerande och andra mest stressande.
Så blundar jag…
stänger ute alla intryck
Andas …
Andas igen …
och hejdar den numera invanda gesten att lyfta mobilen;
den manöver som verkar vilja kolla att livet pågår.

Andas … andas igen
och de goda minnena från åren med regelbunden meditation dyker upp
Jag känner igen friden …
sakta sveper ro över min själ
och jag förs till det liv som pågår djupt inne i min själ,
vid markerna som är fjärran för världen
men närmast mig
dit ingen annan än jag når.

Och jag beträder helig mark
hittar hem igen
Till Själva Livets fästpunkt och strömmar
tillbaka till mitt eget fridlysta inflöde
till kreativitetens källsprång
till mig
till det sanna intrycken
som söker sitt uttryck genom mig

Och jag väntar medan rännilen blir till en bäck
bäcken till en flod
och floden till ett hav

och där stannar jag
tills mina fingertoppar dansar lätt över tangentbordet
utan en enda pressad tanke
utan någon annan önskan
än att celebrera Själva Livet

Det är här jag hör hemma
Det är här jag i sanning finns
Det är här som verkligheten överträffar fantasin

Det är här som det jag sökte där ute är mig givet
av nåd.

Jag ska inte svika mig själv igen …
Inte tappa bort mig själv i de artificiella världarna
Jag vill stanna här i den magi som är verklighet.