I landet mellan temporärt och fast

Jag sitter på flygplatsen på väg hem från en kortis i London. Här har jag hälsat på min bror med familj, kramat minstingen i barnens kusinskara, sett Buckingham Palace med våta fötter, svepts bort i häxornas värld under en helt fantastiskt bra musikal - Wicked - och skämts bort med god mat och gott sällskap.

Efter några nätter i en hyrd lägenhet kan jag nu lägga ännu en bäddsoffa till raden av temporära sängar som jag har haft nöjet att sova i under de senaste 7 månaderna. Somliga under många nätter, t.o.m flera månader, somliga under få. Spontant kan jag räkna till 9 st och har säkert glömt någon på vägen. Min egen säng ska jag förhoppningsvis få återuppleva igen under den kommande veckan. Och det ska bli jätteskönt på 1000 sätt och vis.

Men jag klagar inte. Att leva i landet Temporär är väldigt lärorikt! Och att få och låna av andra är om möjligt en viktigare lärdom (för mig). Att tacka och ta emot andras generositet är inte lätt, speciellt inte utan att känna att jag står i skuld till någon, för det vill jag helst undvika. Och hur återgäldar man någon som är osjälvisk och villkorslöst generös? Svårt.

Vi hamnar alla i situationer någon gång i livet där vi behöver ta emot och även ge till andra. Det borde inte vara så konstigt, egentligen är det helt naturligt att ge och ta, ta och ge. Visst är det den världen vi helst vill leva i?

Jag läste en mening idag som satte spår: ”Hurt people hurt people and healed people heal people.”

Man kan läsa in mycket i det och så klart är det inte alltid sant. Men det säger något viktigt: Om vi tar ansvar för att läka oss själva så kan vi hjälpa andra på samma väg. Så låt oss bli healers hela bunten!

 

Nu stänger jag igen datorn. Planet ska lyfta! Och jag har just fått lyssna till en härlig pilot som tagit sig tid att skämta och generöst berättat om våra planer med flygningen på ett sätt jag aldrig har hört förut. Fantastiskt. Om det finns någon med på detta plan som var flygrädd idag så är hen mindre så just nu.

Vi hörs snart igen!

Varma hälsningar

Alexandra