Blomstra än en gång

Tillbaka i mitt ”hemland”
här blomstrar min själ
än en gång
så som löftet
Och om jag än vet
att lycka inte är  bunden till en plats;
och inte till en person eller händelse;
icke heller något jag kan konservera
så är det ändå här
jag känner  sprudlande livsglädje
för jag lever varje minut
med magiska ögon
som ser och njuter

Här flödar het spansk musik
Här flödar själens poesi
romantik
livets passion
i varje enkelt möte
i varje dans
i varje måltid
i varje våg som sveper in från havet
i varje solig dag
i varje ögonblick
föds jag på nytt
Till den jag är ämnad att vara
till det högsta syftet
att njuta av livet
att vara här
närvarande
i tacksamhet
i en djup uppskattning av
varje given stund
berörd av både det ljuvliga som det smärtsamma
levande i både det lekfulla som i det vemodiga
Lev ande

Så som det alltid borde vara
men som i vardagens rutiner och trygghet så lätt går förlorat;
då när jag glömmer bort min natur av livsglädje
Jag var förlorad en stund
men jag har funnit mig själv igen

Själens textur

Allting är sammanvävt i en sirlig kosmisk väv
som spänner över all tid
Det är inget du behöver tro på
Det är något du bara inser

Tidens elddop
Vävens brännpunkt
Transformationens prövningar

Du har rest mot en ny början
passerat möjligheternas gränsvakter
och sett livets vidder –
vidderna där ditt djup och din höjd;
din livsvisdom och din livsglädje;
din lätthet och ditt vemod
ryms i samma sång
i samma dans

Ty din själ är mötesplats
för skilda världar
Här möts tidlös ande och timlig människa
Här förenas himmel och jord
ljus och mörker
Här träffas nu, då och sedan
Här knyts de levda liven samman med det ännu icke levda
här bilda minnesfragmenten din personlighets textur:
en salig blandning av egenskaper;
gåvor, brister, styrkor, svagheter, sår och visdom
Ditt syfte omfattar allt
av din natur
icke bara delar.
Men allt.
Också i det du har sökt att undanröja.

Tidlös ande och timlig människa
en stund på jorden
som ett stråk av medvetande
som en fortsättning
som en passage
en beredd väg för de efterkommande
Som en ögonblicklig insikt
fångad i hela det liv du levde
för att plötsligt inse

varken tro eller veta
bara inse.
***

Det bringar mig en så, obeskrivligt stor glädje att få förmedla människors design;
den av stjärnstoff präglade natur, som förklarar syftet
på ett förunderligt, nytt och annorlunda sätt.
Det bringar mig innerlig glädje
att se och känna hur människor plötsligt kan slappna av in i sig själva;
för att ”designen” känner sig sedd, bekräftad och förstådd.
En grundläggande genomgång tar ca 2 timmar.
Fastän tiden står stilla…

Läs mer på www.conspirito.se
om vägledning utifrån Human Design och GeneKeys
eller skriv om du vill till carin@conspirito.se så svarar jag på eventuella frågor.

Att leva det olevda

Ett litet stycke ur ett manus jag arbetar med:

”Hon svepte genom rummet. Hennes blodröda klänning med den generöst tilltagna kjolvidden fick tyget att likna böljande rosenblad runt Hennes ben. Hon vände sig om och såg på mig med en skälmsk blick. Lite retsamt sa Hon, fast Hon visste svaret,
– Ska du med?
Sedan log Hon och försvann utan att vänta på mitt svar. En svag, behagfull doft av Henne stannade en stund i medvetandets rum.
Det är salsakväll på Gröna Lund, tänkte jag och fortsatte att bläddra i ett magasin för damer över femtio. Den som riktar sig till ”mappies”, vilket lär betyda något i stil med ”mogen attraktiv pionjär person”; kvinnor som befinner sig i en ny och spännande livsfas. Den tid som kallas belöningstiden.
Det var ingen bra kväll. Irritationen steg medan jag ögnade genom tidningens rubriker: ”Bli livsklok”, ”Vi gick ner 45 kilo”, ”Lycka är ett eget växthus”, ”Fånga dagen med Womanoizer, 100% orgasmgaranti”, ”Klimakterietorr?”, ”12 minilyft som bromsar din ålder”, ”Väck latmasken; spring, jogga, gå – kom igång”. 
Den positiva inställningen till åldrandet kändes lika glättigt som pappret i magasinet. Jag kände inte igen mig. Det var inte mina behov man presenterade lösningar för och förlusterna kändes större än de vinster åldrandet ger.
Nej, nej, jag vet att det inte är helt sant. En del önskningar delade jag allt, fastän jag vägrade erkänna det för mig själv. Där och då. Och visst är åldrandet en befrielse om än det inte kändes så ensidigt underbart som man ville göra gällande. Frustrerad slängde jag ifrån mig tidningen och såg den flaxa som en fågel över bordet. Den landade uppslagen; som med utbredda vingar. Den högra sidan var vacker gammelrosa. Texten fet och stor. Oundviklig.

Vem är du?


Då min synskärpa inte längre är vad den var, var jag tvungen att dra åt mig tidningen igen för att kunna läsa de små, små bokstäverna längst ner på sidan.

’En dag kommer dina närmaste att försöka sammanfatta dig.
Du kan hjälpa dem genom att fylla i Vita Arkivet …’
FONUS – ett personligt avsked

Hur ska mina barn kunna sammanfatta mig, tänkte jag. Det kan jag ju inte ens själv, då min själs textil är vävd av trådar från tusentals liv. Jag är blott en fortlevande summa av många kvinnors öden och jag är bara ett enkelt anslag till de som kommer efter mig. Så vem är jag? Endast en passage? Splittrade fragment sammanbundet av en tillfällig synvilla.
Mitt i min nedstämdhet konstaterade jag att om jag dog idag så skulle jag inte vara nöjd med mitt livs sammanfattning. Jag kände att jag är så mycket mer än vad jag hittills hade uttryckt.

På sistone har Hon, allt oftare, påmint mig om det icke levda. Hennes livsglädje har fått min vardag att blekna och hennes frimodighet har fått mig att känna mig trist och tråkig. Hennes uppenbarelse uppmanar mig ständigt att leva som jag vill bli sammanfattad. Hon är min innersta natur. Hennes skratt och tårar är tidens souvenirer och Hon är min längtan till mig själv. Hon är min själs sång. Hon är rösten som kallar.

Hon är en mogen kvinna i blodröd klänning, som med en strålande värdighet och uppenbar njutning dansar salsa i högklackat ikväll – och jag måste gå dit Hon går. För att leva det icke levda.”

Sedan valde jag att under två år skriva om hur jag fann modet att hörsamma Hennes längtan – för den är ju min. Manuset, handlar om hur vi närmade oss varandra – och fortsätter närma oss varandra; hur jag blir Hon och Hon blir jag; om att steg för steg återerövra min natur. För mig handlar det inte om 12 minilyft som bromsar åldern, det handlar inte om att jag behöver 100% orgasmgaranti. Det handlar inte ens om att gå ner massor i vikt, om än jag saknar ungdomens slanka midja ibland. För mig handlar det inte om att väcka latmasken genom att springa, jogga och gå…
Nej, för mig handlade det om att låta henne – den passionerade i mig – leva det njutbara livet, fullt ut! Det handlar om att se på livet med magiska ögon. Att se skönheten och att bli passionär, snarare än pensionär.

Jag får se, kan hända blir det en bok … bara för att jag älskar att dela livsprocesserna och de små insikterna jag fått – och får – på vägen. Har i alla fall lagt pärmen på skrivbordet igen ….