”Måne, måne, måne. Du gyllene skära, mystiska klot och innerliga ljus som visar vägen i mörkret. Du är så mycket mer än en prydnad på himlen. Äntligen återvänder insikten till oss och vi vänder vårt fokus till dig och universums naturliga cykler.”

Jag älskar julen och tiden inför den, men månaderna strax efter behöver jag anstränga mig för att hålla värmen i kroppen. Det går åt mycket energi under den här tiden, så jag behöver ladda ordentligt. Därför är jag extra glad att ha hittat nya verktyg för att hålla energin hög i kropp och sinne! Vem vet, det kanske kan vara något för dig med!

November är här. För många är det en mörk, grå, blöt och tråkig månad, så vi tänkte fylla den med en massa härligheter! I det här numret har vi fokus på hårda klappar och gnistrande kristaller. Det är ju en perfekt tid nu att förbereda julen – både praktiskt och stämningsmässigt.

Jag har just läst en artikel om ateism och anti-religion och haft lite tid att reflektera över hur jag reagerade. Det här är helt klart ett större ämne än några få rader i en krönika, men jag märker att artikeln satte igång tankar i mig.

Den här veckan började med en häftig synkronicitet – jag älskar när det händer! I måndags skulle jag ha en intervju med författaren till Livsenergis första häxbok. Jag såg fram emot den eftersom jag tycker om hennes bok väldigt mycket.

Personlighetstyper. Mig själv. Dig. Mina barn. Min partner. Kombinationen av andlighet och psykologi för personlig utveckling… Jag är nyfiken på Enneagrammet.

Intuition – vad är det för mig, funderar jag. Kan det vara så att kontakten med intuitionen är kärnan till när jag är extra medveten och närvarande? Och när jag bara ”kör på”, är jag då långt ifrån min intuition…? En spännande tanke som jag måste utforska!

Vet ni vad, jag är så glad att ni finns. Att veta att det finns så många som har valt samma resa som jag – en utforskande resa om livet, existens och att leva äkta – känns både tryggt och inspirerande. Här är vi alla samlade. Tänk om vi kunde hitta vägar att nå ut till varandra mer, mötas – fysiskt eller virtuellt – och dela erfarenheter.

Jag har varit lyhörd för min kropp under större delen av mitt liv. Det började redan som tonåring, men då reagerade jag nog mer med rädsla över ömmande leder, mage, munblåsor osv. Med tiden har jag lärt mig möta kroppsliga obehag med en nypa nyfikenhet och forskningslust – var kommer detta ifrån?

Det är ju egentligen väldigt enkelt och logiskt. Andningen definierar början och slutet av livet. Den kunskapen borde räcka för att vi ska vara försiktiga med den, ta hand om den och se till att den funkar så bra som möjligt, eller hur? Många tänker nog att ”jag vet att andningen är viktig och jag borde nog göra lite andningsövningar”. Jag är själv en av dem. Men gör jag något för att stärka den? Nej.