Frankfurt – here I come

Klockan är 3.15 när alarmet ringer. Det är tre timmar sedan jag stängde datorn efter att ha skickat ett korrektur för en bok till sättaren. För varje minut med en bok växer glädjen över att få ge ut den på svenska. Låter kanske lite corny men det är sant =). Jag tänker på de viktiga budskapen som ska nå nya människor och påverka deras liv till det bättre, inge energi, kraft, mod och hopp. Vem vill inte ha mer av det?!

Idag är det tidig uppstigning eftersom jag ska resa till Frankfurt och gå på bokmässan. Jag älskar flygplatser. Arlanda pulserar redan nu, trots den tidiga timmen. Det är inte pulsen i form av mängden människor jag gillar, utan känslan av att vara på väg bland andra människor som också är ”på väg”. Som ett äventyr där alla kommer få uppleva något nytt. Energin människor utstrålar på flygplatser är speciell. Blandad med massor av känslor. Det är ok att sluta sig i sin egen bubbla här. På med hörlurar, lyssna på en podd eller skön musik. Eller bara gå runt i tysthet och vara en del av strömmen. Ingen behöver prata med mig nu. Det är lugnt och skönt.

Jag tittar på läppstift. Det är en liten rutin jag har. Färg gör mig glad. Gärna åt det röda hållet. Det blir inget köp idag dock.

När jag går vidare inser jag att min kabinväska är borta. Jag tänker att jag har ställt den bland alla sminkhyllor, men det är en djungel av dem och det ser likadant ut överallt. Jag hinner bli smått panikslagen innan jag hittar den.

IMG_5311

Frukost?

Jag köper en kaffe och en banan och ställer mig i kön för boarding. Flygvärdinnan bjuder på sakta fiskkex till frukost...
salta fiskkex

Nya böcker - nya möjligheter

Nu lyfter planet mot Frankfurt. Mina medpassagerare bakom mig är piggare än jag. Klockan är 6 och de tjattrar på. Unga killar som ser fram emot några roliga dagar på bokmässan. Troligen jobbar de för något svenskt förlag.

Jag reser ensam och har bokat in möten med några förlag jag vill lära känna och ta del av deras utgivning för att se vilka böcker som kan passa Livsenergis medlemmar. Det är lika roligt varje gång och jag vet redan nu att jag kommer vara uppe i det blå i morgon kväll när jag reser hem, med huvudet fullt av alla möjligheter.

Nu har killarna bakom mig somnat och jag ska passa på att fylla på med energi jag med.

Godmorgonsömn 🙏.
Alex

Så länge Hon lever


Nu ligger manuset ”Så länge Hon lever”
utskrivet i min famn.
Som ett nyfött barn granskar jag Henne med tårfyllda ögon.
Ett Under
Jag ser hur vi hör samman och
hur Hon också är en alldeles egen varelse
skapad och född för världen
Ännu håller jag min skyddande hand över Henne
Kommer världen att se på miraklet med mina ögon?
Kommer man att förstå Henne?
Älska Henne, som jag?

Jag har burit ”Så länge Hon lever” under mitt hjärta
sedan hösten 2017, skrev det första hela utkastet i Nerja september 2018
och har sedan dess arbetat för att förädla det jag önskar förmedla.
Det är ett berättelse som rör sig fritt mellan det konkreta och suggestiva;
mellan tid, rum och parallella världar.
Det är en historia som binder samman inre och yttre världar
för att leva det icke levda innan det är för sent.

Nu håller jag manuset intill mig
Att skriva är mitt livselixir
men att lämna det att nagelfaras av förlag
som nio av tio gånger refuserar författares arbete
är mer plågsamt än själva förlossningen.

Jag vänjer mig aldrig.

Jag önskar bara att jag kunde visa detta Under för några,
som med kärleksfulla ögon förstår;
känner igen sig i både ”modern och barnet”,
som välsignar dem båda
och ser deras framtid
Som för alltid är Ett,
fastän de måste gå skilda vägar.

Idag är dagen medan ”Så länge Hon lever”
ännu vilar trygg i min famn.