Vem är jag om jag struntar i mig själv?

En av mina absolut bästa stunder under veckan är den här. En lördag morgon, med en kaffe och Moloko (nötmjölk) på ett café ungefär 60 m från min yogastudio. I 45 min får jag sitta här och njuta och göra vad jag vill. Och det som väntar efter det är en fantastiskt stund där varje cell vaknar till liv i yogans rörelser och meditation. 

Idag lyser solen tillräckligt starkt så jag sitter utomhus trots den lite kyliga vinden och tidiga timmen. Jag omringas av massvis med färska örter, ett olivträd, ett citronträd och färska blommor. Fåglarna kvittrar friskt! Ja, visst låter det som om jag är på Mallorca eller något. Men det stämmer inte. Jag är i Sverige. Och det slår mig att vi kan skapa vårt paradis vart vi än är. När vi gör det vi älskar, gärna med en portion inre harmoni, så skapar vi paradiset på jorden här och nu. Och ju oftare vi gör det, desto oftare hittar vi den inre lyckan.

Ego eller egenvärde?

Idag kunde jag ha suttit här med dåligt samvete, eller inte varit här alls. Min yngsta son ska på fotbollsmatch mitt under yogalektionen. Min man skulle spela golf vilket jag vet att han älskar, och det här skulle bli säsongens första runda på hemmabanan. Men jag har valt att ruta in de här lördagsförmiddagarna i mitt liv, de är mina. Resten av veckan är jag väldigt flexibel, rättar mig efter andra, skjutsar och servar, puttar in mina träningar och små lyxtillfällen där det finns luckor. Den här kompromissen med mig själv och familjen skapar en balans där jag är ok med att hålla fast vid den här stunden så hårt. Den är superviktig! 

Jag tror att den här stunden – hur den än ser ut, vad den än innehåller – är superviktig för alla. Jag tror också att det är många som inte unnar sig den. Varför är det så? Jag kan bara gå till mig själv, och jag tror att det finns andra som jag, som inte tycker att man ”kan med” att ta tid för sig själv. Får dåligt samvete för att man roar sig på egen hand när man kan vara hemma och serva andra. Som omedvetet frågar sig ”Vem är jag om jag inte äter frukost med mina barn?”, ”Vem är jag om jag inte tittar på min sons fotboll?”. Och får dåligt samvete. I alla dessa situationer finns en rädsla för vad andra ska tycka. Det finns också en tanke om lågt egenvärde. Tänk om vi kunde strunta i det och vända frågan till vårt innersta istället – ”Vem är jag om jag struntar i mig själv?”

Ta hand om dig själv idag, imorgon, alla dagar <3. Livet älskar dig!

Alexandra